Nu ska jag ta itu med mig själv och mitt liv. Minsann. Vilken härlig tanke. Jag ser redan framför mig hur detta kommer att gå till, som i en film, i scenariot där allt ordnar upp sig. Hur den nedbrutna, arbetslösa kvinna helt plötsligt stramar upp sig, bestämmer sig och maniskt börjar söka jobb. I takt med att peppande musik spelas upp. Och det får alla filmtittare att le och tänka att nu kommer filmen säkert att sluta lyckligt. Jag tror faktiskt mycket på det där med peppande musik. Så nu blir det peppande musik och jag som bestämmer mig, stramar upp mig och städar mitt rum så rent att jag om denna städning skulle vara ett inslag i en film skulle bli erbjuden jobb i en reklamfilm för Vanish Oxi Action. När jag städat klart mitt rum ska jag hänga med den motbjudande matematiken ett tag. Jag ser framför mig hur jag i en film blir den där superduktiga studenten som begraver sig i sina böcker till soundet av energisk, revanschmusik och som filmas vid olika skrivbord, pluggandes i olika böcker. Dag som natt.


/Julia, snart erkänd matematiker