KILLAN, det var länge sen! Jag och Jossan kom att tänka på dig idag och kände att du faktiskt är lite saknad. I fyra månader har vi nu varit borta. Fyra månader i Asien. Herregud vad snabbt det har gått och vad mkt vi har hunnit göra. Ligger nu på en strand och ber desperat till gud om sol!!! Vi lider av brunorexi. Och jag ser ut som ett infekterat blåmärke. Nu är det snart dags att åka hem och ta itu med livet. Som vår boråsvän Sandra beskriver det; sova, vakna, jogga, duscha och sedan TA ITU med livet!!!