910104

Detta datum föddes min bästa vän. Amanda Åberg heter hon, Bauhouse kom jag en period att kalla henne. Hon har följt mig genom livet ända sedan dagen då vi träffades i radhusområdets lekpark. Jag var en sån där överjävlig unge som lektrakasserade alla barn i samma ålder. Den dagen gick jag alltså raka vägen fram till Amanda i sandlådan och frågade (läs: beodrade) henne att leka med mig. Jag minns henne när hon satt där, hennes ljusa lockiga hår och snuttefilten. Blygt besvarade hon min påflugenhet med ett tyst JA och tur var väl det för sedan dess har vi mer eller mindre alltid hängt ihop och så hoppas jag att det ska förbli. En bättre vän går nämligen inte att finna.

Vi har så många fina minnen tillsammans (och mindre fina). Knarkflickan. Grannens förråd och toalett (fruktansvärt). Kanalvägsgänget. Alla skräckfilmskvällar. Räntan och det där. Gotland. Våra photosessions. Gladiatorkampen. Karaoken, med mera. Skidolyckor?? Minns du alla våra lekar i skogen? Hur vi tillsammans krigade i HPs datorspel, hur långt vi lyckades gå. Jag tycker numera att Duality är en riktigt dålig låt men jag lyssnar på den ibland ändå bara för att den påminner om dig. I min gamla dagbok är du personen som fyller ut flest sidor.

Vi har tidigare haft perioder då vi varit länge utan varandra men jag måste säga att det nu känns riktigt tomt här i Sollentuna utan dig. Jag blir ledsen när jag går förbi ditt hus. Faktum är att jag undviker den vägen just därför. Samtidigt så är jag glad, glad för att du verkar ha det så bra där borta. Du förtjänar all lycka i livet och jag glädjs med dig. I framtiden hoppas jag att vi ska skapa fler fina minnen tillsammans.

Jag tror inte att jag talar om för dig tillräckligt ofta hur mycket jag verkligen beundrar dig. Från din personlighet, din intelligens (du vet att det är sant) och det faktum att du alltid känns så äkta. Till allt som du lyckas åstadkomma, tänker bara på din fina tavla som nu hänger i mitt rum. Du kan gå så långt, min fina vän.

Jag vill bara träffa dig och ge dig en stor, nästan obehagligt hård bamsekram!! Jag vill att du ska veta hur mycket jag uppskattar och tycker om dig. Jag är så ledsen för att jag fått dig att tvivla på det. Och för att jag är en sådan fruktansvärt rörig och glömsk person. 

MEN då jag planerar att vara din vän forever and ever så har jag lång tid på mig att förbättra mig. Om det är någon som jag ska dela mitt rum med på ålderdomshemmet så vill jag att det ska vara du. Och om jag får diabetes så är du den som får första tjing på mitt fikabröd.

SÄNDER DIG LOOOVE FROM SWEDEN I MINA TANKAR <3
Jag älskar dig!

/Julia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0