Jag kan inte sova. Ligger i en säng tillsammans med två japanska tjejkompisar i en lägenhet i ett kallt Madrid. Jag lämnade Malaga i förrgår och det känns som att jag har ett hål i hjärtat.  Jag saknar allt. Staden, naturen, människorna, vardagen. På bussen hit fällde jag faktiskt några tårar i min ensamhet. Tiden i Malaga blev bara bättre och bättre, vecka för vecka. Jag har träffat många härliga människor, sett så mkt, upplevt så mycket och blivit småkär i staden. Malaga har enligt mig allt. Skönhet, hav, sol, historia, kultur, atmosfär, människor, berg, nattklubbar, shopping, restauranger,kommunikation, närhet till intressanta platser och harmonisk atmosfär. Todos. Jag saknar min helgalna swisstjej, världens skönaste amerikan, flippad nederlndare, min sympatiska värdssyster och många fler. Och alla platser. Cayces överanvända bil. Den magiska solbedgången på balkongen. Vardagsspänningen. De höga bergen. Underliga samtal. Dampattacker. Helgalna karatedanser på skolans bar. Jämfört med Malaga känns Madrid mest som en dyr, stökig, kall, opersonlig och dyster stad. Men jag ska ge staden en bättre chans. Nu är jag här.