Och tankarna far precis som de vill och ingen kunde gissa sig till vad för slags tankar han hade
Idag är en sån där dag då jag känner mig oerhört nostalgisk. Jag känner lukter överallt, lukter som påminner mig om den forna tiden. Jag vill åka på sniffningsturné i Sverige. Besöka alla gamla vänner hem, släktingars hem, platser, känna de där speciella dofterna. För alla hem luktar olika, alla hem är unika. Speciella. Och de doftar och förknippas med alla möjliga trevliga och otrevliga känslor och minnen. Och jag vill minnas, jag vill rota i hjärnbalken och komma på, känna igen och beröras. Känna mig levande. Det är rätt lustig hur ingen dag är sig den andra lik. Ibland vaknar jag upp och känner mig fruktansvärt likgiltig och urled på det mesta. Nästa dag vaknar jag upp med en sprudlande glädje och vill resa jorden runt. Det är då man mår som bäst, när man har den där gnista, springet i benen. Och man blir sådär härligt knäpp och spontan och bara bokar en biljett någonstans, bara för att få se något nytt. För att hela världen känns så fruktansvärt fantastiskt och man känner sig som en pinsamt klyschig, levande karusell som bara vill krama om hela världen och skrika "Hej, här är jag och ingenting är omöjligt!".
Just nu sitter jag bara hemma, med en svettig dator i knät och skriver detta men jag känner något, ja, jag känner doften av den gotländska skogen på sommaren. Jag vet inte varför. Och jag känner mig sådär härligt själaglad. Jag vill bara ligga på mossa i en gotländsk skog och titta upp i himlen och inte behöva lyfta ett finger. För skogen, lukten, himlen och det där speciella lugnet intalar mig alltid att det mesta, det ordnar sig i slutändan.
/Julle_90
Gå på ruiners brant
Nu ska jag ta itu med mig själv och mitt liv. Minsann. Vilken härlig tanke. Jag ser redan framför mig hur detta kommer att gå till, som i en film, i scenariot där allt ordnar upp sig. Hur den nedbrutna, arbetslösa kvinna helt plötsligt stramar upp sig, bestämmer sig och maniskt börjar söka jobb. I takt med att peppande musik spelas upp. Och det får alla filmtittare att le och tänka att nu kommer filmen säkert att sluta lyckligt. Jag tror faktiskt mycket på det där med peppande musik. Så nu blir det peppande musik och jag som bestämmer mig, stramar upp mig och städar mitt rum så rent att jag om denna städning skulle vara ett inslag i en film skulle bli erbjuden jobb i en reklamfilm för Vanish Oxi Action. När jag städat klart mitt rum ska jag hänga med den motbjudande matematiken ett tag. Jag ser framför mig hur jag i en film blir den där superduktiga studenten som begraver sig i sina böcker till soundet av energisk, revanschmusik och som filmas vid olika skrivbord, pluggandes i olika böcker. Dag som natt.
/Julia, snart erkänd matematiker
/Julia, snart erkänd matematiker
För övrigt så är det väl ungefär samma turister här som där
Vi har en knarkande poet som stammis på mitt jobb. Igår kom han in, hinkade irish cofféeee, slevade i sig oxfilépasta och skrev osammahängande dikter som han sedan högtidligt läste upp för oss.
Gula löv, blåa vindar
En fågel. Blå. Grön
Du frågar om nästa dags frukost
En hund har päls
Mjölk. Mellanmjölk
Ja, ungefär så...
Han skulle kunna vara jobbig, ett slödder osv men sanningen är att "missanpassade" filurer som honom ibland förgyller tillvaron. Ganska underhållande.
SÅ tack!!!
PS: Jossan, börja skriva igen!
/JuliaHHHHHHH
You got a beautiful face, it will take u places
Jag måste sluta göra bort mig. Seriöst. Upptäckte igår, till min stora fasa, att jag hade lite hår på utväxt i min högra armhåla. Blä. Kände direkt att detta måste återgärdas. Speciellt då jag nästa dag skulle träna i ett flashande linne inne på ett public gym.
Igår var jag dock alldeles för lat för att göra slag i saken. Manana, manana ju. Så vad gjorde jag stället? Jo, jag greppade en spritpenna och skrev med stora bokstäver "RAKA DIG UNDER ARMARNA" på min egna arm. Mycket bra, då jag faktiskt kom ihåg att raka armarna nästa dag. Mindre bra, att jag glömde ta bort det skrikande, illröda texthelvetet från min arm. Detta upptäcktes av "Rickard", 5, på jobbet. Självklart under mindre lägliga omständigheter. Nämligen på förskolans allmänna morgonsamling. Under en dödande tystnad innan sången ska ta vid. Då ställer sig Rickard upp (slösar sina femton minuter i rampljuset redan på dagis), intensivt betraktad av samtliga deltagande individer och pekar dramatiskt på mig med fisförnäm uppsyn. "- Varför står det att du ska raka dig under dina armar på dig själv, fjöööken?". Ja. Underbart. Tur att man är självironisk. Annars hade jag nog inte överlevt ett liv med mig själv, som mig själv.
Drömde en jättekonstig dröm inatt, apropå att göra bort sig själv. I drömmen skulle jag träffa min köra vän Lousie emn jag fick ställa in. Hade tydligen glömt bort att jag skulle ta ett glas vin med några kollegor inne i stan. Tog alltså ett glas vin tillsammans med mina kollegor. Hittills en helt okej och normal dröm. Sedan skulle jag ta mig hem från stan. Då började drömmen spåra ur. Jag drömde att jag gick ensam på en smal gata. Plötsligt kom min vän Sandra förbi, åkandes på en sprillans ny motorcykel med sin mamma. "- Skaru ha skjuts eller vad?" sa skinnläder_Sandra kaxigt. "- Ja, fö faan!", sa jag och försökte låta stentuff tillbaka. Helt plötsligt hade både jag, Sandra och hennes mamma jackor med loggor från Hells Angels på oss. Och vi åkte motorcykel snabbt, snabbare, snabbast. Och vi åkte inuti en lerig, evighetslång rutschkana. Allt vi såg var billig plats i olika färger svischa förbi våra ögonglobar. Plötsligt ramlade jag av. Föll hårt, med ett brak ner på den billiga men ack så hårda plasten. Sandra och hennes mamma märkte ingenting. De hade alldeles för bråttom till Hells Angels årliga festmöte för att notera mitt försvinnande. Utan motorcykeln fick jag ta mig fram inuti rutschkanan genom att åla fram i leran som en storvuxen jättemask. Efter X antal fruktansvärda missöden lyckades jag ta mig ut ur den förbannade kanan och upptäckte då, till min stora olycka att jag bara lyckats ta mig till Karlberg.
Stod alltså ensam i Karlberg, jätteförvirrad och nerlerad efter rutschkanekrypningen. Började gå min väg, visste inte vart, när en vinröd, passerande volvo började sakta ner och köra skrämmande sakta, alldeles jämte mig. Rutan vevades hastigt ner och ut genom fönstret stack kära, lilla Louise ut sitt blonda huvud. "- Men Julia, varför är jag inte minsta förvånad, du ska ta ett glas vin med jobbet inne i stan och det hela slutar med att jag finner dig i skepnad av en kloakråtta, helt nergeggad, i mynningen av en rutschkana, i en lekpark, i Karlberg".
Drömtydning? Låt mig slippa.
/Julia
Igår var jag dock alldeles för lat för att göra slag i saken. Manana, manana ju. Så vad gjorde jag stället? Jo, jag greppade en spritpenna och skrev med stora bokstäver "RAKA DIG UNDER ARMARNA" på min egna arm. Mycket bra, då jag faktiskt kom ihåg att raka armarna nästa dag. Mindre bra, att jag glömde ta bort det skrikande, illröda texthelvetet från min arm. Detta upptäcktes av "Rickard", 5, på jobbet. Självklart under mindre lägliga omständigheter. Nämligen på förskolans allmänna morgonsamling. Under en dödande tystnad innan sången ska ta vid. Då ställer sig Rickard upp (slösar sina femton minuter i rampljuset redan på dagis), intensivt betraktad av samtliga deltagande individer och pekar dramatiskt på mig med fisförnäm uppsyn. "- Varför står det att du ska raka dig under dina armar på dig själv, fjöööken?". Ja. Underbart. Tur att man är självironisk. Annars hade jag nog inte överlevt ett liv med mig själv, som mig själv.
Drömde en jättekonstig dröm inatt, apropå att göra bort sig själv. I drömmen skulle jag träffa min köra vän Lousie emn jag fick ställa in. Hade tydligen glömt bort att jag skulle ta ett glas vin med några kollegor inne i stan. Tog alltså ett glas vin tillsammans med mina kollegor. Hittills en helt okej och normal dröm. Sedan skulle jag ta mig hem från stan. Då började drömmen spåra ur. Jag drömde att jag gick ensam på en smal gata. Plötsligt kom min vän Sandra förbi, åkandes på en sprillans ny motorcykel med sin mamma. "- Skaru ha skjuts eller vad?" sa skinnläder_Sandra kaxigt. "- Ja, fö faan!", sa jag och försökte låta stentuff tillbaka. Helt plötsligt hade både jag, Sandra och hennes mamma jackor med loggor från Hells Angels på oss. Och vi åkte motorcykel snabbt, snabbare, snabbast. Och vi åkte inuti en lerig, evighetslång rutschkana. Allt vi såg var billig plats i olika färger svischa förbi våra ögonglobar. Plötsligt ramlade jag av. Föll hårt, med ett brak ner på den billiga men ack så hårda plasten. Sandra och hennes mamma märkte ingenting. De hade alldeles för bråttom till Hells Angels årliga festmöte för att notera mitt försvinnande. Utan motorcykeln fick jag ta mig fram inuti rutschkanan genom att åla fram i leran som en storvuxen jättemask. Efter X antal fruktansvärda missöden lyckades jag ta mig ut ur den förbannade kanan och upptäckte då, till min stora olycka att jag bara lyckats ta mig till Karlberg.
Stod alltså ensam i Karlberg, jätteförvirrad och nerlerad efter rutschkanekrypningen. Började gå min väg, visste inte vart, när en vinröd, passerande volvo började sakta ner och köra skrämmande sakta, alldeles jämte mig. Rutan vevades hastigt ner och ut genom fönstret stack kära, lilla Louise ut sitt blonda huvud. "- Men Julia, varför är jag inte minsta förvånad, du ska ta ett glas vin med jobbet inne i stan och det hela slutar med att jag finner dig i skepnad av en kloakråtta, helt nergeggad, i mynningen av en rutschkana, i en lekpark, i Karlberg".
Drömtydning? Låt mig slippa.
/Julia
I was waiting to be struck by lightning. I wanted to control it.
Så hade jag packat min väska och tänkt sätta mig på tåget till Halmstad. Sen kom en hög med tvivel, skrattade mig i ansiktet och spärrade vägen. Jag som var så nära. Inser hur fruktansvärt ambivalent jag är just nu. Kan knappt bestämma mig för vad jag vill äta. Men jag tror att det finns en mening med allt. Nu har jag två halva jobb och ett på g, indienplaner och högskoleprovet att plugga till. Igår pratade jag med kompis som jag lärde känna i Asien. Vi har båda insett att svaren inte kommer att falla ner från himlen som räddande änglar. Man måste helt enkelt pröva, chansa och testa. Annars vet man ju inte. Klyschigt men sant. Man måste vara modig. Men också eftertänksam. Jag var feg men samtidigt ganska klok. Nu ska jag läsa i en akademisk bok som en tok.
/Juliaaaaaaaa
/Juliaaaaaaaa
Hot topic
Hej!
Jag är jätteintresserad av att få jobba hos er. Matlagning är min största passion och det indiska köket är mitt absoluta favoritkök. Jag längtar efter att få lära mig mer och efter möjligheten att få leva ut min matlagningspassion på daglig basis. Som person är jag energifylld, positiv och ordningsam. Nya utmaningar sporrar mig och jag älskar att ha många bollar i luften. Jag går in för allt som jag väljer att ta på mig och är väldigt flexibel. Bifogar här mitt CV.
Varma Hälsningar
Julia Jakobsson
Herregud. Nu har jag till och med sökt jobb som "professionell" indisk tandoorikock på en restaurang i det deprimerande bostadsområdet Flemingsberg. Herre. Gud. Jag har ju så mycket erfarenhet av kockyrket och av det indiska köket. Ha ha haaa. Men jag gillar indiska kryddor. Och nanobröd också, mums. Tänk att få möjligheten att gå runt och smygäta nanobröd hela dagarna. Gött. Har ändrat om i mitt CV, skrivit om hur asienresan öppnade mina ögon och bidrog till min stooora, osannolikt stora passion för det asiatiska köket. Jag har sjunkit ytterliggare en nivå, I'm going dowwwwn. Eller? Med tanke på hur mycket störda grejer som händer mig hela tiden skulle det inte förvåna mig om jag slutar upp som kock på någon skitmysko restaurang i Pajala som serverar skrikande aphjärnor till gästerna. Jag menar, seriöst, skulle någon bli förvånad? Jaja, jag söker ju jobb i alla fall. Måste tjäna pengar. Det räcker inte med att vara vikarierande dagisfröken någon gång ibland. Nej. Jag måste tjäna pengar snabbt så att jag kan dra på min efterlängtade volontärresa i slutet av oktober.
Ska snart börja plugga till högskoleprovet. Hurra. Det här måste vara en av mina sämsta livsperioder hittills. Det brukar alltid vara full rulle på mig men INTE, INTE nu. Det är bara att kämpa på, jag vet, man är ju faktiskt sin egen lyckas smed. Det är dött i Solle, jag jobbar ytterst sporadiskt, är pank och de flesta av mina vänner har flytt sin kos och är på väg framåt i livet, mot ett yrke. MEEEN, det ska jag med, snart så, det är bara att chilla for the thrill, som jag och Jossan brukar säga. Idag ska jag bli klar med min barnbok som jag håller på med, sedan träffa Malle och laga middag. Mycket intressant. Kanske ska laga något indiskt, nu när jag funderar på att bli tandoorimästare liksom. Tack och hej.
/Kocken Julia
Apa, ya!
Good times!
I got 2, got 2, got 2 let u down but in an hour I will change my mind
Förvirrad tjej misslyckas med planer a la sista minuten och bokar därför en spontan flygbiljett till London. Jag ska kanske försöka söka lite jobb där. Hitta en vrå att bo i där jag kan andas lättare än i ett dystert och heldött Solle, som de flesta andra redan har lämnat. Det känns fel att vara här just nu. Som att leva i det förgångna. Tiden står stilla. Dagarna flyter ihop och helt plötsligt har femton meningslösa dagar passerat utan att man har åstakommit något vettigt överhuvudtaget. Detta är för mig ren ångest. Jag ser femtonåriga moppegäng hänga omkring överallt och tänker att "det här är deras tid, deras plats, de hör hemma här, de är rätt i tiden" men jag, jag borde ha lämnat detta ställe för länge, länge sedan.
Surfade runt på nätet igår. I jakt på någon form av höstplan. Jag hamnade på en volontärsida och kände mig plötsligt riktigt, riktigt frestad att åka till Afrika som volontär. Fast jag vet inte egentligen. Mamma är grymt besviken på min oseriösa, mkt "naiva" livsstil. Men besvikna ögon ska inte få hindra mig, jag låter 147 kronor ta mig till nya utmaningar och möjligheter i London? Jag är flummig och lite dum i huvudet men anser att det är helt okej att vara det, det är liksom rätt kul att vara litedumihuvudet och flumma runt. Håller tummarna för att högskoleprovet ska rädda min vår och framtid. Och bajsblöjebyten på dagiset min plånbok. I höst är jag en levande cirkus på turne. Kanske i Afrika men ekonomin säger mig att cirkusen troligtvis kommer att försöka etablera sig i London.
Denna bild gör mig glad, jag menar, Lollo är ju oslagbart gulliiigulliii likzzzom!
/Julia, girl with a future, soon, at least!
Surfade runt på nätet igår. I jakt på någon form av höstplan. Jag hamnade på en volontärsida och kände mig plötsligt riktigt, riktigt frestad att åka till Afrika som volontär. Fast jag vet inte egentligen. Mamma är grymt besviken på min oseriösa, mkt "naiva" livsstil. Men besvikna ögon ska inte få hindra mig, jag låter 147 kronor ta mig till nya utmaningar och möjligheter i London? Jag är flummig och lite dum i huvudet men anser att det är helt okej att vara det, det är liksom rätt kul att vara litedumihuvudet och flumma runt. Håller tummarna för att högskoleprovet ska rädda min vår och framtid. Och bajsblöjebyten på dagiset min plånbok. I höst är jag en levande cirkus på turne. Kanske i Afrika men ekonomin säger mig att cirkusen troligtvis kommer att försöka etablera sig i London.
Denna bild gör mig glad, jag menar, Lollo är ju oslagbart gulliiigulliii likzzzom!
/Julia, girl with a future, soon, at least!
Frapitsia? Eller, hur var det nu igen?
Juli avslutades med en tripp till "drogtyskland". Hehehe. Serrii. Duktiga farmdawgs där alltså, Max vänner odlade minsann majjaplantor på samtliga fönsterkanter. Förutom att vara passiva majjarökare så hann vi med en hel del roligheter. Vi var på olaglig fest under en bro på autobahn, rannsakade flera städers sevärdheter, var på asskum klubb, fick en inblick i våra vänner vardag, träffade spännande människor (hippiemamma, bland annat), shoppade vintage, åt och åt och åt, var kulturella, åkte tåg, svischade fram på autobahn i cab, med mera. Är så tacksam våra tyska vänner. Roligast var när jag och Helena var på en asskum klubb där alla var höga och vi fick för oss att jag skulle låtsas vara äckligt hög, högast av dem alla liksom. Resultat: Mycket Väl Godkänd. Folk frågade mig vad jag hade tagit och om de inte kunde få lite. Nix, svarade jag då och fortsatte med min dans, typ helgalet träningspass a la friskis och svettis. Tvingade bland annat en random japan att delta i passet.
Helena var faktiskt också lite störd den kvällen.
Jag och H liftar hem. Får åka med ett en random man och kvinna i en liten röd bil.
H - Soo good that we could go with u!!
Kvinnan - Oh, no problem!
H - I mean, Its so scary to take a cab, u never know who will be driving you...
Kvinnan - ...
H - I mean, what if he doesnt speak english, we cant speak german!! (Nu med mkt upprört tonfall)
Kvinnan - EEhh, eeeh, yeah...
Intelligent.
Godnatt.
/Júlia
Helena var faktiskt också lite störd den kvällen.
Jag och H liftar hem. Får åka med ett en random man och kvinna i en liten röd bil.
H - Soo good that we could go with u!!
Kvinnan - Oh, no problem!
H - I mean, Its so scary to take a cab, u never know who will be driving you...
Kvinnan - ...
H - I mean, what if he doesnt speak english, we cant speak german!! (Nu med mkt upprört tonfall)
Kvinnan - EEhh, eeeh, yeah...
Intelligent.
Godnatt.
/Júlia
Onsdag
Jag känner mig vuxen. Får huvudvärk om jag inte dagligen dricker kaffe, läser matlagningsrecept med stort intresse, löser korsord och småler glatt för mig själv, pratar om hur tiden bara springer iväg och har dessutom börjat äta möggelost. Jag menar, möggelost, wtf! Känner mig även allmänt klokare, MYCKET mindre naiv och betydligt modigare. Hela sommaren har jag gått runt och känt ett behagligt lugn komma inifrån (med undantag för mina små dampattacker). Nu har lugnet flytt sin kos och stormen tagit vid. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mitt liv denna höst. Inte alls faktiskt. Tur att solen har hälsat på under de senaste dagarna och att Söder alltid är lika välkomnande. Där låter jag tiden flyga iväg, strosar runt bland de mysiga områdena, köper saker som jag egentligen inte har råd med, spanar in folklivet och fikar mig hög på socker. Just då känns det riktigt lätt att leva.
Jag måste ta itu med höstens planer och det nu. Jag vill göra ngt vettigt, få lite hjärnstimulans. Är trött på att gå runt och känna mig hjärndöd. Min hjärna har fått tillräckligt mycket semester nu. Sådetså.
Och mitt småvuxna jag vill inte längre bo hemma. Och jag är trött på att gå utanför dörren och veta att det inte spelar ngn som helst roll åt vilket håll jag väljer att gå för ingen väg är ny. Och allt som finns att se har redan setts. Och det är inte särskilt fint längre.
/Julia
Jag måste ta itu med höstens planer och det nu. Jag vill göra ngt vettigt, få lite hjärnstimulans. Är trött på att gå runt och känna mig hjärndöd. Min hjärna har fått tillräckligt mycket semester nu. Sådetså.
Och mitt småvuxna jag vill inte längre bo hemma. Och jag är trött på att gå utanför dörren och veta att det inte spelar ngn som helst roll åt vilket håll jag väljer att gå för ingen väg är ny. Och allt som finns att se har redan setts. Och det är inte särskilt fint längre.
/Julia
They do say that I'm a bit retarded sometimes
Saturday. Late summer.
M - Julia, vet du möjligen var alla örngott har tagit vägen??
J - Hur fan ska jag kunna vet det?? (uppriktigt förvånad)
10 minuter senare kommer mamma ner med en gigantisk hög örngott.
M - Du hade 17 örngott trädda över en och samma kudde!!!!!!!
J - Wtf!!!!!
Hahahaha. Dags att iaf försöka bli lite normal.
Niotillfem och grönsaker och bara EN kopp kaffe och tåg och kloka ambitioner.
// Julia, smått äcklig och lat tjej som inte orkar ta bort det gamla örngotten när det är dags för byte...
M - Julia, vet du möjligen var alla örngott har tagit vägen??
J - Hur fan ska jag kunna vet det?? (uppriktigt förvånad)
10 minuter senare kommer mamma ner med en gigantisk hög örngott.
M - Du hade 17 örngott trädda över en och samma kudde!!!!!!!
J - Wtf!!!!!
Hahahaha. Dags att iaf försöka bli lite normal.
Niotillfem och grönsaker och bara EN kopp kaffe och tåg och kloka ambitioner.
// Julia, smått äcklig och lat tjej som inte orkar ta bort det gamla örngotten när det är dags för byte...
I want to get it all back, back, back from youuu
Hej, jag heter Julia. Jag har 3,75 kronor på kortet och en skuld på cirka 4000. Jag sover cirka 4-5 timmar per natt och har nu gjort detta under en tidsperiod på snart 3 veckor.
Hur länge kan man skylla på jetlag egentligen? Haha, vilket skämt. Har väl helt enkelt gjort John Blund riktigt jävla förbannad. Det är konstigt att gå och lägga sig 01:30 och att av sig själv åter vakna 05:35. Den psykiska tröttheten är läskigt påtaglig medans jag fysiskt sett känner mig obehagligt energisk, typ redo att springa maran eller liknande. Herregud, vad är det för fel på mig??? Detta får inte fortsätta. Varför kan jag inte få soooova???? Och varför känner jag mig hela tiden stressad och uppjagad? Nästan lite nervös. Som inför en friidrottstävling. Är det något som ska hända? Vad väntar jag på? Jag vet inte!
Det här är min tid...
.................................FAST KANSKE INTE!!
Har iaf varit i Norrland med Lollo. Supermyspys! Åkt bil, haft damp, lekt med hennes kusiner, besökt massvis med fina platser, ätit palt, varit på skelleftefestivalen, sett diviga Robyn, sovit för lite, haft damp, gjort en rockvideo, åkt alldeles för många mil, solat, varit på Boda, blivit pensionär, fegat på ett badhus och köpt svindyrt vatten.
Skulle vara komiskt att göra en film om mig själv on the road with the car. Seriöst, tala om att var helt störd. Är inte särskilt jämn i humöret. Går från att sova till att komma med maniska utläggningar om konstiga saker till att dansa som en galning och sjunga med i rocklåt till att viska uttryckslösa saker i ett nästan paralyserat tillstånd. Måtte Lollo inte hata sin smått psykiskt instabila medpassagerare.
Nu ska jag dricka kaffe, ignorera sömnbristen och göra det bästa utav denna förhoppningsvis snart soliga sommardag!!!
/Fattig tjej som John Blund HATAAAAR!!!!
Hur länge kan man skylla på jetlag egentligen? Haha, vilket skämt. Har väl helt enkelt gjort John Blund riktigt jävla förbannad. Det är konstigt att gå och lägga sig 01:30 och att av sig själv åter vakna 05:35. Den psykiska tröttheten är läskigt påtaglig medans jag fysiskt sett känner mig obehagligt energisk, typ redo att springa maran eller liknande. Herregud, vad är det för fel på mig??? Detta får inte fortsätta. Varför kan jag inte få soooova???? Och varför känner jag mig hela tiden stressad och uppjagad? Nästan lite nervös. Som inför en friidrottstävling. Är det något som ska hända? Vad väntar jag på? Jag vet inte!
Det här är min tid...
.................................FAST KANSKE INTE!!
Har iaf varit i Norrland med Lollo. Supermyspys! Åkt bil, haft damp, lekt med hennes kusiner, besökt massvis med fina platser, ätit palt, varit på skelleftefestivalen, sett diviga Robyn, sovit för lite, haft damp, gjort en rockvideo, åkt alldeles för många mil, solat, varit på Boda, blivit pensionär, fegat på ett badhus och köpt svindyrt vatten.
Skulle vara komiskt att göra en film om mig själv on the road with the car. Seriöst, tala om att var helt störd. Är inte särskilt jämn i humöret. Går från att sova till att komma med maniska utläggningar om konstiga saker till att dansa som en galning och sjunga med i rocklåt till att viska uttryckslösa saker i ett nästan paralyserat tillstånd. Måtte Lollo inte hata sin smått psykiskt instabila medpassagerare.
Nu ska jag dricka kaffe, ignorera sömnbristen och göra det bästa utav denna förhoppningsvis snart soliga sommardag!!!
/Fattig tjej som John Blund HATAAAAR!!!!
"Om det är tuuusen, då når man till stjärnorna"
Förskoledieten
Personliga egenskaper som krävs för att lyckas:
Allmän mesighet
Vilja att gynna barns tillväxt och..eh...välstånd typ?
Avvsaknad av ordet "NEJ" i vokabuläret
Vara allmänt dum i huvudet, som jag är
Tillvägagångssätt:
Bli vikarierande dagisfröken...FÖRLÅT...FÖRSKOLEPEDAGOG. Ät sedan som barnen, för mer vågar man ju inte äta. Jag menar, heellllooo, jag vill ju inte framstå som en grotesk, skamlös, flodhästelefant som slukar allt i min väg och inte låter de små, oskyldiga, minimala, hundögs barnen få äta sig mätta! Idag har jag alltså ätit en potatis och en halv pannbiff till lunch. Mellanmålet bestod av en knäckebrödskiva utan pålägg. Tillståndet blev därefter kritiskt.
Se också till att du (som jag) omges av PEDAGOGER som alla ALLTID "ska gå ner lite i vikt nuuu". "Ååååh, du e så duktig Ann-Katrin, ååååh". Och bara äter skumma sallader, innehållande ngt "hetsbantarpulversomnågonhälsotidningrekommenderade" som dock INTE verkar fungera. Inspirerande ju. Miraaakeeelkurdiiiet, åååh.
Träning under dieten:
Bärning av barn. Knäböj vid städning av nersörjad matssal. FRAMFÖR ALLT gungning av barn. Mesiga jag kan inet säga nej när de ropar "meeera, mera fart, fjöökkeeen, nuuuu". Detta resulterar i ett dagligt, sinnessjukt spring mellan 7 olika gungor under cirka två timmar.
Kritik mot diet:
När dagen äntligen går mot sitt slut är jag så fruktansvärt hungrig att jag går hem och äter upp hela kylskåpet.
Biverkningar:
Lågt blodsocker
Blackouts
Orkelöshet
Minskad kärlek till förskolemiljöer
Ett starkt, snabbt växande salladsmotstånd som kommer att bäras med under resten av livet.
/JULIA
Personliga egenskaper som krävs för att lyckas:
Allmän mesighet
Vilja att gynna barns tillväxt och..eh...välstånd typ?
Avvsaknad av ordet "NEJ" i vokabuläret
Vara allmänt dum i huvudet, som jag är
Tillvägagångssätt:
Bli vikarierande dagisfröken...FÖRLÅT...FÖRSKOLEPEDAGOG. Ät sedan som barnen, för mer vågar man ju inte äta. Jag menar, heellllooo, jag vill ju inte framstå som en grotesk, skamlös, flodhästelefant som slukar allt i min väg och inte låter de små, oskyldiga, minimala, hundögs barnen få äta sig mätta! Idag har jag alltså ätit en potatis och en halv pannbiff till lunch. Mellanmålet bestod av en knäckebrödskiva utan pålägg. Tillståndet blev därefter kritiskt.
Se också till att du (som jag) omges av PEDAGOGER som alla ALLTID "ska gå ner lite i vikt nuuu". "Ååååh, du e så duktig Ann-Katrin, ååååh". Och bara äter skumma sallader, innehållande ngt "hetsbantarpulversomnågonhälsotidningrekommenderade" som dock INTE verkar fungera. Inspirerande ju. Miraaakeeelkurdiiiet, åååh.
Träning under dieten:
Bärning av barn. Knäböj vid städning av nersörjad matssal. FRAMFÖR ALLT gungning av barn. Mesiga jag kan inet säga nej när de ropar "meeera, mera fart, fjöökkeeen, nuuuu". Detta resulterar i ett dagligt, sinnessjukt spring mellan 7 olika gungor under cirka två timmar.
Kritik mot diet:
När dagen äntligen går mot sitt slut är jag så fruktansvärt hungrig att jag går hem och äter upp hela kylskåpet.
Biverkningar:
Lågt blodsocker
Blackouts
Orkelöshet
Minskad kärlek till förskolemiljöer
Ett starkt, snabbt växande salladsmotstånd som kommer att bäras med under resten av livet.
/JULIA
Han har en vecka kvar men alla vill att han åker idag...
Jag är fångad i en bubbla. I en bubbla av smärta. Detta är bara för mycket. Min hals, mitt huvud, mina luftvägar, min fotblåsa, min vad och nu även mina revben. Som jag skrev till min vän "Jag mår fortfarande som en påkörd, halvblind, rabiessmittad hund som har däckat i en sophög utanför Käppalas bajsverk". Ack så sant detta är. Så frustrerande. Jag vill ju gå ut och andas sommar. Jag vill träffa folk som jag inte har sett på flera månader. Jag vill grilla och känna sommarpirret i bröstet. Istället känner jag tusen knivar i bröstet. I natt har jag sovit i tre hela timmar. Sittandes. Livet känns så jävla meninglöst när man är sjuk, åstakommer i princip ingenting. Idag har jag sett två filmer, spammat facebook, lyssnat på musik och ätit alldeles för mkt frukt. Är nu hög på fruktsocker. Tänkte att jag skulle skriva något kul här men rabiessmittade hundar som bor i soptippar vid Käppala är inte roliga. Nej, de är ganska sorgliga. Gör mig frisk nu!!!
/Julia
JETLAG
ÄR HEMMA NU!! Den långa flygresan gick faktiskt förvånansvärt BRA! Eller nja bra och bra, maten var kass, planet var B (ryanair feeling OCH UTAN TV!!!!), Pekings flygplats var sämst och hela planet var fyllt av skrikande barn. Men annars så. VI klantade iaf inte till oss och det är huvudsaken. Tror det är första gången vi flyger tillsammans utan att skapa "problem".
Flyg till Filippinerna: Hade ingen utresebiljett så en dum tant tvingade oss att boka en på plats. Istället för den menade destinationen Kambodja, bokade tanten en biljett till Kuala Lumpur. Vi märkte såklart inte detta förrän det var försent att ändra. Jaja What 2 do liksom. Steg på planet och landade i Manila. Därifrån trodde vi att vi bokat ett flyg till Boracay fyra timmar senare. Hade vi det? Svar nej. Flyget till Boracay var visst från en annan flygplats, TRE timmar från den vi landade på. Det blev ganska stressigt och slutade med att vi fick springa marathon på flygplatsen- BARFOTA!
Flyg från Filippinerna: Jag råkade stoppa min nya dator i facket framför mig och glömde den såklart. Kom inte på det förrän två timmar efter vi stigit av planet, dvs en timme innan vi skulle med nästa plan. Fick springa runt som galningar för att hitta någon som kunde hjäpa oss och fick (tack och lov) tillbaka den i sista sekund. Det blev ännu ett barfotemarathon för att hinna med det anslutande flyget.
JA, det var ett smakprov. Det finns fler historer kan jag lova men inser själv att det blir lite too much att rada upp allt.
Back to now: Jag är helt dööööd men kan inte sova. Om man inte räknar med mina "nickningar" på planet, var jag vaken i totalt 42 timmar. KUUL! Var galet exalterad när jag kom hem så gick inte och la mig förrän vid två. Nu har jag vaknat?! Om sanningen ska fram vaknade jag redan vid sex. Tror det är jetlagen som spökar. INTE KUL. Jag vill bara sova!!! Jaja sjukt skönt att vara hemma ändå. Igår kom Andrea över på spontanbesök ♥ och idag ska jag träffa världsbästa Julia Å! :D Åhhhh livet är underbart. Inser nu att jag verkligen saknat alla mina vänner här hemma :')
Nej nu måste jag faktiskt försöka sova lite....
Exempel:
Flyg till Asien: Missade connectin flight och fick därmed en helt ny (jobbigare) resrutt.
Flyg till Bali: Visatrubbel. Inga pengar och onödigt köande. Ingen koll på valutan och lurades därför på flera hundra kr var när dumma gubbar bar våra backpacks 30 meter.
Flyg till Filippinerna: Hade ingen utresebiljett så en dum tant tvingade oss att boka en på plats. Istället för den menade destinationen Kambodja, bokade tanten en biljett till Kuala Lumpur. Vi märkte såklart inte detta förrän det var försent att ändra. Jaja What 2 do liksom. Steg på planet och landade i Manila. Därifrån trodde vi att vi bokat ett flyg till Boracay fyra timmar senare. Hade vi det? Svar nej. Flyget till Boracay var visst från en annan flygplats, TRE timmar från den vi landade på. Det blev ganska stressigt och slutade med att vi fick springa marathon på flygplatsen- BARFOTA!
Flyg från Filippinerna: Jag råkade stoppa min nya dator i facket framför mig och glömde den såklart. Kom inte på det förrän två timmar efter vi stigit av planet, dvs en timme innan vi skulle med nästa plan. Fick springa runt som galningar för att hitta någon som kunde hjäpa oss och fick (tack och lov) tillbaka den i sista sekund. Det blev ännu ett barfotemarathon för att hinna med det anslutande flyget.
JA, det var ett smakprov. Det finns fler historer kan jag lova men inser själv att det blir lite too much att rada upp allt.
Back to now: Jag är helt dööööd men kan inte sova. Om man inte räknar med mina "nickningar" på planet, var jag vaken i totalt 42 timmar. KUUL! Var galet exalterad när jag kom hem så gick inte och la mig förrän vid två. Nu har jag vaknat?! Om sanningen ska fram vaknade jag redan vid sex. Tror det är jetlagen som spökar. INTE KUL. Jag vill bara sova!!! Jaja sjukt skönt att vara hemma ändå. Igår kom Andrea över på spontanbesök ♥ och idag ska jag träffa världsbästa Julia Å! :D Åhhhh livet är underbart. Inser nu att jag verkligen saknat alla mina vänner här hemma :')
Nej nu måste jag faktiskt försöka sova lite....
GODNATT! Eller godmorgon.
FAIL
Flyger hem om 7,5 timmar. Vara visum gar ut om 6,5. Ska bli spannande att se hur mkt vi far bota...
Vi hors i Peking! Har namligen en 6 timmars mellanlandning dar. KUUL!
We don't care about tomorrow!
Kör på lite wine & coke + localparty ikväll igen....
Imorgon drar vi till Bangkok och sen SVERIGE!! Känns väldigt konstigt faktiskt. Och sorgligt. "Det var de" som vi brukar säga... Jajaja, ska bli rätt kul att komma hem också. Har saknat alla MYCKET!!!
SES SNART! / Jossan
Pangkorsyndromet lika med LOCALPARTY!!
Att vara fruktansvart ful ar ibland lika med mycket kul.
Stort tack till vinet och colan.
/Julia
Du kan ingenting ta med dig dit du går
KILLAN, det var länge sen! Jag och Jossan kom att tänka på dig idag och kände att du faktiskt är lite saknad. I fyra månader har vi nu varit borta. Fyra månader i Asien. Herregud vad snabbt det har gått och vad mkt vi har hunnit göra. Ligger nu på en strand och ber desperat till gud om sol!!! Vi lider av brunorexi. Och jag ser ut som ett infekterat blåmärke. Nu är det snart dags att åka hem och ta itu med livet. Som vår boråsvän Sandra beskriver det; sova, vakna, jogga, duscha och sedan TA ITU med livet!!!
Byte
Haha. Vi byter blogg ändå, blir backontrackpack!
