Vi har en knarkande poet som stammis på mitt jobb. Igår kom han in, hinkade irish cofféeee, slevade i sig oxfilépasta och skrev osammahängande dikter som han sedan högtidligt läste upp för oss.

Gula löv, blåa vindar
En fågel. Blå. Grön
Du frågar om nästa dags frukost
En hund har päls
Mjölk. Mellanmjölk

Ja, ungefär så...

Han skulle kunna vara jobbig, ett slödder osv men sanningen är att "missanpassade" filurer som honom ibland förgyller tillvaron. Ganska underhållande.

SÅ tack!!!

PS: Jossan, börja skriva igen!

/JuliaHHHHHHH