Förvirrad tjej misslyckas med planer a la sista minuten och bokar därför en spontan flygbiljett till London. Jag ska kanske försöka söka lite jobb där. Hitta en vrå att bo i där jag kan andas lättare än i ett dystert och heldött Solle, som de flesta andra redan har lämnat. Det känns fel att vara här just nu. Som att leva i det förgångna. Tiden står stilla. Dagarna flyter ihop och helt plötsligt har femton meningslösa dagar passerat utan att man har åstakommit något vettigt överhuvudtaget. Detta är för mig ren ångest. Jag ser femtonåriga moppegäng hänga omkring överallt och tänker att "det här är deras tid, deras plats, de hör hemma här, de är rätt i tiden" men jag, jag borde ha lämnat detta ställe för länge, länge sedan.

Surfade runt på nätet igår. I jakt på någon form av höstplan. Jag hamnade på en volontärsida och kände mig plötsligt riktigt, riktigt frestad att åka till Afrika som volontär. Fast jag vet inte egentligen. Mamma är grymt besviken på min oseriösa, mkt "naiva" livsstil. Men besvikna ögon ska inte få hindra mig, jag låter 147 kronor ta mig till nya utmaningar och möjligheter i London? Jag är flummig och lite dum i huvudet men anser att det är helt okej att vara det, det är liksom rätt kul att vara litedumihuvudet och flumma runt. Håller tummarna för att högskoleprovet ska rädda min vår och framtid. Och bajsblöjebyten på dagiset min plånbok. I höst är jag en levande cirkus på turne. Kanske i Afrika men ekonomin säger mig att cirkusen troligtvis kommer att försöka etablera sig i London.




Denna bild gör mig glad, jag menar, Lollo är ju oslagbart gulliiigulliii likzzzom!

/Julia, girl with a future, soon, at least!