Jag måste sluta göra bort mig. Seriöst. Upptäckte igår, till min stora fasa, att jag hade lite hår på utväxt i min högra armhåla. Blä. Kände direkt att detta måste återgärdas. Speciellt då jag nästa dag skulle träna i ett flashande linne inne på ett public gym. 

Igår var jag dock alldeles för lat för att göra slag i saken. Manana, manana ju. Så vad gjorde jag stället? Jo, jag greppade en spritpenna och skrev med stora bokstäver "RAKA DIG UNDER ARMARNA" på min egna arm. Mycket bra, då jag faktiskt kom ihåg att raka armarna nästa dag. Mindre bra, att jag glömde ta bort det skrikande, illröda texthelvetet från min arm. Detta upptäcktes av "Rickard", 5, på jobbet. Självklart under mindre lägliga omständigheter. Nämligen på förskolans allmänna morgonsamling. Under en dödande tystnad innan sången ska ta vid. Då ställer sig Rickard upp (slösar sina femton minuter i rampljuset redan på dagis), intensivt betraktad av samtliga deltagande individer och pekar dramatiskt på mig med fisförnäm uppsyn. "- Varför står det att du ska raka dig under dina armar på dig själv, fjöööken?". Ja. Underbart. Tur att man är självironisk. Annars hade jag nog inte överlevt ett liv med mig själv, som mig själv.

Drömde en jättekonstig dröm inatt, apropå att göra bort sig själv. I drömmen skulle jag träffa min köra vän Lousie emn jag fick ställa in. Hade tydligen glömt bort att jag skulle ta ett glas vin med några kollegor inne i stan. Tog alltså ett glas vin tillsammans med mina kollegor. Hittills en helt okej och normal dröm. Sedan skulle jag ta mig hem från stan.  Då började drömmen spåra ur. Jag drömde att jag gick ensam på en smal gata. Plötsligt kom min vän Sandra förbi, åkandes på en sprillans ny motorcykel med sin mamma. "- Skaru ha skjuts eller vad?" sa skinnläder_Sandra kaxigt. "- Ja, fö faan!", sa jag och försökte låta stentuff tillbaka. Helt plötsligt hade både jag, Sandra och hennes mamma jackor med loggor från Hells Angels på oss. Och vi åkte motorcykel snabbt, snabbare, snabbast. Och vi åkte inuti en lerig, evighetslång rutschkana. Allt vi såg var billig plats i olika färger svischa förbi våra ögonglobar. Plötsligt ramlade jag av. Föll hårt, med ett brak ner på den billiga men ack så hårda plasten. Sandra och hennes mamma märkte ingenting. De hade alldeles för bråttom till Hells Angels årliga festmöte för att notera mitt försvinnande. Utan motorcykeln fick jag ta mig fram inuti rutschkanan genom att åla fram i leran som en storvuxen jättemask. Efter X antal fruktansvärda missöden lyckades jag ta mig ut ur den förbannade kanan och upptäckte då, till min stora olycka att jag bara lyckats ta mig till Karlberg.

Stod alltså ensam i Karlberg, jätteförvirrad och nerlerad efter rutschkanekrypningen. Började gå min väg, visste inte vart, när en vinröd, passerande volvo började sakta ner och köra skrämmande sakta, alldeles jämte mig. Rutan vevades hastigt ner och ut genom fönstret stack kära, lilla Louise ut sitt blonda huvud. "- Men Julia, varför är jag inte minsta förvånad, du ska ta ett glas vin med jobbet inne i stan och det hela slutar med att jag finner dig i skepnad av en kloakråtta, helt nergeggad, i mynningen av en rutschkana, i en lekpark, i Karlberg".

Drömtydning? Låt mig slippa.

/Julia