Jag känner mig vuxen. Får huvudvärk om jag inte dagligen dricker kaffe, läser matlagningsrecept med stort intresse, löser korsord och småler glatt för mig själv, pratar om hur tiden bara springer iväg och har dessutom börjat äta möggelost. Jag menar, möggelost, wtf! Känner mig även allmänt klokare, MYCKET mindre naiv och betydligt modigare. Hela sommaren har jag gått runt och känt ett behagligt lugn komma inifrån (med undantag för mina små dampattacker). Nu har lugnet flytt sin kos och stormen tagit vid. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mitt liv denna höst. Inte alls faktiskt. Tur att solen har hälsat på under de senaste dagarna och att Söder alltid är lika välkomnande. Där låter jag tiden flyga iväg, strosar runt bland de mysiga områdena, köper saker som jag egentligen inte har råd med, spanar in folklivet och fikar mig hög på socker. Just då känns det riktigt lätt att leva.

Jag måste ta itu med höstens planer och det nu. Jag vill göra ngt vettigt, få lite hjärnstimulans. Är trött på att gå runt och känna mig hjärndöd. Min hjärna har fått tillräckligt mycket semester nu. Sådetså.

Och mitt småvuxna jag vill inte längre bo hemma. Och jag är trött på att gå utanför dörren och veta att det inte spelar ngn som helst roll åt vilket håll jag väljer att gå för ingen väg är ny. Och allt som finns att se har redan setts. Och det är inte särskilt fint längre.

/Julia