THERE'S BEEN A LONG TIME SINCE I HAD SOME FUN
Tänkte trotsa mina täckescrawings med lite brutal hetsspinning a la Glenn i nittio minuter men icke, det var självklart fullbokat. Snacka om att det råder grov gymhets just nu. Det är nästan livsfarligt att besöka Sveriges gym i januari. Människan har blivit galen. Det är krig om maskinerna, svettlukten från tusentals kroppar får mig nästan att kvävas och de maniskt uppspärrade ögonen på nyårslöftarna får mig att fundera över vad de egentligen går på. Svaret är antagligen den STARKA viljan att komma i form. Tur att den STARKA viljan hos de flesta kommer att ha förträngts totalt inom loppet av cirka fyra veckor. Tills dess är det bara att hålla ut. Stay strong. Andas bara genom munnen.
Jag och Jossan ska iaf lyfta på våra feta arslen i eftermiddag för att träffas och planera resan lite. Att resa sig upp och eventuellt gå till bilen blir alltså dagens träning.
Fast att dricka té ur min fettmamugg är faktiskt också ganska ansträngande. Jag blir nästan lite småarg för att det är så fysiskt jobbigt att lyfta koppen mot munnen. Jag känner hur armmusklerna spänns. Känner mig riktigt fitt efter några koppar. Naturlig vardagsmotion.
/Julia
910104
Detta datum föddes min bästa vän. Amanda Åberg heter hon, Bauhouse kom jag en period att kalla henne. Hon har följt mig genom livet ända sedan dagen då vi träffades i radhusområdets lekpark. Jag var en sån där överjävlig unge som lektrakasserade alla barn i samma ålder. Den dagen gick jag alltså raka vägen fram till Amanda i sandlådan och frågade (läs: beodrade) henne att leka med mig. Jag minns henne när hon satt där, hennes ljusa lockiga hår och snuttefilten. Blygt besvarade hon min påflugenhet med ett tyst JA och tur var väl det för sedan dess har vi mer eller mindre alltid hängt ihop och så hoppas jag att det ska förbli. En bättre vän går nämligen inte att finna.
Vi har så många fina minnen tillsammans (och mindre fina). Knarkflickan. Grannens förråd och toalett (fruktansvärt). Kanalvägsgänget. Alla skräckfilmskvällar. Räntan och det där. Gotland. Våra photosessions. Gladiatorkampen. Karaoken, med mera. Skidolyckor?? Minns du alla våra lekar i skogen? Hur vi tillsammans krigade i HPs datorspel, hur långt vi lyckades gå. Jag tycker numera att Duality är en riktigt dålig låt men jag lyssnar på den ibland ändå bara för att den påminner om dig. I min gamla dagbok är du personen som fyller ut flest sidor.
Vi har tidigare haft perioder då vi varit länge utan varandra men jag måste säga att det nu känns riktigt tomt här i Sollentuna utan dig. Jag blir ledsen när jag går förbi ditt hus. Faktum är att jag undviker den vägen just därför. Samtidigt så är jag glad, glad för att du verkar ha det så bra där borta. Du förtjänar all lycka i livet och jag glädjs med dig. I framtiden hoppas jag att vi ska skapa fler fina minnen tillsammans.
Jag tror inte att jag talar om för dig tillräckligt ofta hur mycket jag verkligen beundrar dig. Från din personlighet, din intelligens (du vet att det är sant) och det faktum att du alltid känns så äkta. Till allt som du lyckas åstadkomma, tänker bara på din fina tavla som nu hänger i mitt rum. Du kan gå så långt, min fina vän.
Jag vill bara träffa dig och ge dig en stor, nästan obehagligt hård bamsekram!! Jag vill att du ska veta hur mycket jag uppskattar och tycker om dig. Jag är så ledsen för att jag fått dig att tvivla på det. Och för att jag är en sådan fruktansvärt rörig och glömsk person.
MEN då jag planerar att vara din vän forever and ever så har jag lång tid på mig att förbättra mig. Om det är någon som jag ska dela mitt rum med på ålderdomshemmet så vill jag att det ska vara du. Och om jag får diabetes så är du den som får första tjing på mitt fikabröd.
SÄNDER DIG LOOOVE FROM SWEDEN I MINA TANKAR <3
Jag älskar dig!
/Julia
Jag har en spricka i läppen så jag får väl börja gråta
Ignorerar det jobbiga och låtsas vara fri. Går omkring och ler bekymmersfritt när jag egentligen borde ligga och spy tentaprojektångestspyor på toaletten. Jag vill inte umgås med tunga, gråa böcker, det känns liksom lite för grått och trist just nu. Imorgon börjar jag, sådetså. Jag gillar att tänka imorgon. Nästa jävla år är iofs ännu bättre. HARD WORK nästa vecka är ett måste. Dags att ta igen alla veckor av slöhet, dagdrömmar och likgiltighet. Tack gode gud för Cornelis visor och för det precis avslutade samtalet med jobbet. Snart blir det halvtid på...FÖRSKOLAN. Wohooo, jag tänkte rätt, skrev inte DAGIS. Framsteg. You should learn tha difference between the student and tha master!!!!
Hehehe, men guuuuuh, HEEEIIIIII GUMMAAAN!!!Hur eeh deeeh daah????
Ok.
Har damp. Vill göra något galet.
/Julia, thaaa mastaah!!
Awesome
Vi skippade Gagaskiten och gjorde narr av N Sarkozy istället. Watch.
/Julaya
Det heter förskola!
/ JULIA
Fröken Julia
"FrökenJuliaJagHarKissatPåMigHjääääälpMigNuuuuuuuu"
Hets!!
Har inte hunnit andas sen jag kom hem. Allt började med en sjukt stressig hemresa. Jag och mamma åkte skidor på hemresedagen och fastnade i en lift. Detta resulterade i att vi kom ner från backen samtidigt som transferbussen till flygplatsen skulle gå…
FAIL!
Jag var inte färdigpackad för fem öre. Fick slänga ner alla saker i resväskan på en sekund och sedan hoppa på bussen i snowboardboots och skidkläder. Hann inte ens säga hejdå till Andrea. :(
Resan blev en tortyr då jag höll på att avlida av värmeslag. Kände inte för att sitta i långkalsonger och fettigt hår så jag behöll mössan och täckbyxorna på hela tiden. Dvs. 8,5 timmar. (Inomhus!!) Väldigt onajs.
När jag sedan kom hem har allt bara fortsatt i samma hetstempo…
Har jobbat som en dåre och flängt runt på en massa släktträffar. Är helt död.
Smakprov på saker som finns kvar i Verbier pga. min snabba packning:
Min mobilladdare.
Svart på en kvarten!!
Mina hörlurar.
En kortlek. (Kanske inte så viktigt men det var fan den enda jag ägde.)
Ett armband.
En tröja.
Med mera!!
/Jossan
Du är förfinad och sofistikerad. Jag är förfallen och degenererad.
Vi har äntligen "kommit igång" med projektet i skolan. Vi ska göra en...eh...video. Jag ville göra en rapvideo. De andra ville göra en video med sång och tillhörande lyrics a la Lady Gaga. Okej then. Då kan vi iaf göra den rolig genom att använda oss av lite konstiga bilder, tänkte jag. Men nej. Bilderna ska föreställa Lady Gaga. Inget annat. De har rätt. Filmens innehåll är inte viktigt för uppgiften, det minst relevanta faktiskt. Men det måste ju bli kul. Vi funderar iaf på att slänga in ett skräckfilmsansikte och lite Slipknot in the middle. Tack gud för det.
http://www.youtube.com/watch?v=Pj5qF7Of1E0&feature=related
Hahahahahahaha, made my day
/Julia
Musiktips
Mina tio favoriter just nu!
1. Nancy Sinatra - Summer Wine
2. Cornelis Vreeswijk - Slusk-Blues
3. The Knife - You make me like charity
4. Kimya Dawson - Tire Swing
5. Pixies - Hey
6. The Smiths - Panic
7. Cornelis Vreeswijk - Jag har en spricka i läppen
8. Thåström - Kort biografi med litet testamente
9. Cornelis Vreeswijk - Somliga går med trasiga skor
10. Anna Järvinen - Leena
Går ständigt runt med Cornelis i öronen these days, fruktansvärt bra!!!
/Julia
Smart tjej!
Trodde jag...
Halva Sveriges befolkning är visst här på semester. Svenskar överallt. Ooops, plötsligt verkar alla tycka att det är JAG som är idioten.
Annars är allt fortfarande toppen. Sitter i backen och solar medan jag väntar på att Andrew ska joina mig!! Lovely.
/Jossan
Friday
Jag har tråkigt, kan Sverige vakna!!????
Ta en tripp till Täby C, kanske...
Barndomens djurkyrkogård
Tussi dog under samma kväll som jag hade min elfte födelsedagsfest. Vi lyssnade på "We gonna rock the world" på repeart och hoppade på stolar. Jag somnade sent och nästa dag knackade det på dörren. En unge stod utanför och gav mig en död, nedblodad Tussi och ett hål i hjärtat. I efterhand kom jag att minnas att jag hade registrerat en vit volvo under kvällen. Den hade åkt förbi vårat hus flertalet gånger i hög hastghet. Det räckte, den blev boven i dramat, den fick ta skulden. Jag vägrade därefter att åka i vita volvosar och slängde Bubblesskivan i väggen så hårt att den gick i bitar.
/Julia
I took a cab there to hold her, I took a plane there to feel what she felt
Sen kan vi åka kundvagn mot oändligheten.
Fint.
/Julia
"- You can buy M-shakes here and smoke weed at night. Oh my, they got some good weed here, I'm just saying..."
Yes, I could live here
Phi Phi Islands
24 december
På ditresan, det var så vackert att jag var tvungen att leka paparazzi
Mannen - Hi!! U wanna buy mah carpet?
J - Ur carpet?????
M - Yes, I dont need it anymore
J - Eeehh, nooo....sorry
M - Ur really sure???
J - Yes, but can I take a photo of u?
M - Photo? Hihihihihihihihihihihihihihihihihi, okki, photo, hihihihihihihihihihihihihih
OMG.
Ao Nang
Tar ju åtta timmar att lägga upp EN bild!! Orkar inte lägga upp fler, I give up!!
/Julia
So there's a broken mirror on my bed, I'll clean it up, so what?
Problemet är att jag i denna ålder inte bara kan "börja" utöva en ny sport. De i denna "höga" ålder som fortfarande utövar sporten är nämligen i elitklassen. De som inte uppfyllde elitkraven har redan hoppat av. Så hur ska jag komma in i bilden?
/Julia
Awesome!!
Du förlorade ditt krig, du står ensam kvar. Ingen kommer till ditt försvar så du står givakt med din rygg rak och tar fyrahundra slag
Home sweet home. Eller kanske inte. Kom hem sent igår efter den 12 timmar långa flygresan fylld av krämpor, barnbajs och folks dåliga andedräkter. Jag är så fruktansvärt trött och klockan är bara fem någonting och jag hatar John Blund för att han hatar mig. Jag undrar om jag ska försöka muta honom. Köra en offercermoni där jag bränner upp mina ensamstående strumpor till mannens ära.
Nu måste jag återgå till att bli något av en maskin igen. De slappa, bortskämda, uppassade dagarna har sprungit förbi. Nu ska det återigen pluggas, lagas mat, städas, tvättas, planeras, jobbas, åkas tåg tre timmar om dagen med mera. Inatt drömde jag att jag var en kejsare som placerats i en monstriöst stor kejsartron där jag bara kunde trycka på olika knappar för att få min vilja igenom. Inser dock att det inte skulle vara något vidare liv. Jag ser allt fråm det från den ljusa sidan ju? Det ska inte bara planeras och städas, fina vänner ska också träffas. Och annat kul.
Jag tror förresten att jag börjar bli lite vuxen för när jag igår entrade mitt rum kände jag inte samma lugna triselkänsla som jag brukar känna när jag betraktar det fruktansvärda stöket. Istället kände jag en sådan stor motvilja att jag startade en manisk städning trots att jag inte sovit på mer än ett dygn. Jag börjar bli förståndig.
Jag saknar Thailand. Och fryser.
Jag är brun på kroppen men ansiktet är helt förstört. Har flagnat sönder. Är helt fläckig. Skiftar fortfarande i regnbågens alla nyanser. Döden dö på detta. Ser mentalsjuk ut. Blir till att skrubba bort färgen. Blir alltså likblek igen. Ser alltså inte ut som att jag har solat överhuvudtaget då vintern innebär att den enda kroppsdel som exponeras är fejjan. Funderar på att ta en tur på stan i bikini.
/Julaya
2011
Trivs mycket bättre på Koh Lanta nu. Inte något konstant toppenväder direkt men stället är riktigt vackert och harmoniskt. Mitt nyår var...kanske inte det mest lyckade. Men rätt komiskt iaf. Efter hotellets fyverkerieshow bokade jag och L en tuck till öns enda nattklubb. Wooohooo, tänkte vi. Väl framme och väl inne på stället (Rock ngt) sitter enbart locals (inga turister alls) stilla och uttråkade vid olika bord. Suck, jag och Lovisa som hade planerat ett asfult dansnummer. Vi hade bland annat tänkt entra klubben med ett spektakulärt, fashionabelt danssteg. Vi skulle ha stått bredbent och med ena handen liksom knackat oss fram i luften samtidigt som vi skulle ha hoppat fram som grodor. Tyvärr sattes inte denna storslagna plan i verket. Ingen annan dansade ju. Suckande och irriterade drog vi istället vidare till en bar i närheten. Där började vi prata med tjejen vid disken som visade sig heta Tak och verkade helkul. Vi drog tilbaka till Rock ngt med henne och hennes vän och blev presenterade för hennes kompisar. Det var inte särskilt kul för de satt bara ner hela tiden och man kunde inte yttra ett ord för musiken var minst sagt öronbedövande (klagomål från Britt-Marie 50+).
I ren desperation och pga ngt patetiskt nyårslöfte om att göra mer som jag känner för frågade jag L hur mkt jag skulle få om jag sprang fram till bandet (asdåliga) på scenen och låtsades få ett känslomässigt utbrott pga min stora "kärlek" till dem. 100 bath, svarade L kort. Olikt mig själv (myyycket olikt mig själv) och i ngn slags nyårsdesperation sprang jag hoppandes mot scenen i rasande fart. Väl framme vid scenen började jag pinsamt nog att hoppa upp och ner och skrika "I looove u guys, looove u" och sträcka ut händerna mot den minst sagt helchockade basisten. Det var liksom lite fel typ av....eeeh..spelning? Alla andra satt civiliserade vid borden. Ingen dansade. Ingen stod ens upp. Ensam stod jag alltså vid scenen och sträckte desperat mina händer mot bandet (måste få påpeka att detta är en normal händelse vid en spelning i Sverige, faktiskt). Dock så verkade det inte anses som normalt här. Basisten såg minst sagt livrädd ut, kom av sig helt och tittade på mig som om jag vore en helgalen självmordsbombare som länge planerat en attack mot bandet och som just denna kväll äntligen skulle skrida till verket. "Touch my haaands" skrek jag till den livrädda basisten som mycket, mycket tveksamt tog ett myrsteg mot mitt håll och stack fram en skälvande, kallsvettig hand. Ungefär här insåg jag vad jag faktiskt höll på med, avled i mina tankar och sprang så fort mina ben bar mig tillbaka till min rättmätliga plats, på en barstol bredvid L, långt bak i baren. Slutade dock känna mig pinsam ganska snabbt, "Jag är i Thailand, ingen känner mig här". Dessutom var jag tvungen att göra något stört för att något överhuvudtaget skulle hända denna miserabla kväll.
Sedan stod jag och L längst fram och visade our "loove" för det superdåliga bandet som spelade thailändska låtar som vi uppfattade handlade om en död, smutsbrun hund. Vi träffade i samband med detta, till vår stora förvåning en svensk bland alla locals. I brist på annat tog vi en tuck med honom till stranden. SICKET GROVT MISSTAG. Killen hade visserligen en intressant livshistoria att berätta men var så otroligt självupptagen att det nästan (bara nästan) blev underhållande, har aldrig träffat någon värre. Han pratade bara, bara, bara om sig själv. När jag försökte göra min röst hörd blev jag snabbt...överkörd. Efter ett tag slutade jag lyssna helt och var så fruktansvärt ursinnig på denna fruktansvärda människan att jag bara ville ta hans överfyllda askfat och trycka upp skiten i ansiktet på honom och tvinga honom att be om nåd. Gjorde dock ej detta, tack fader gud för det. Men jag fantiserade länge och väl om det upptryckta askfatet när han för åttonde gången berättade om sina 5352534524 så kallade talanger. Jag tänkte "Detta år ska jag fylla 21, tjugioettvuxnaår och jag måste fan ha självrespekt nog till att ta avstånd från denna sörja". Så det gjorde vi, och jag lät honom även fatta precis vad jag tyckte om hans självgoda snack. Nöjd med detta gick vi hem under stjärnorna och stupade i säng. Nyår är överskattat.
Idag har det faktiskt varit sol. Superhärligt. Vi chillar for tha kill liksom. Äter god mat, läser, umgås, åker tuck med supersnälla Bath, besöker skumma marknader m.m. Imorgon ska vi åka ut till någon Ö. Nisse.
Mindre bra är att jag återigen har bränt upp hela ansiktet. Är illröd. Och lite blå då jag ständigt smörjer in mig med en "svalkande" skitkräm. Hjälper inte ett dugg. Min kropp är i ett normalttempererat rum samtidigt som min fejja befinner sig i en ugn, som står på 250 grader. Aj.
/Julia
Verbier
Heeeej dåååå Sverigeee!!
/Jossan
Ibland blir jag så trött...
Har ägnat hela dagen åt att leta efter en mystiskt försvunnen kamerasladd. Jag har åkt till Enskede tur och retur, vänt upp och ner på hela huset (inklusive Mount Everest-garderoben) samt fått X antal hysteriutbrott på mina föräldrar som påstår att jag är slarvig.
NU, 10 timmar senare, har jag hittat den. Den satt i kontakten i mitt rum. Kill me. /Jossan
TI AMO ♥
Jag har världens bästa kompis som har gjort en fotobok till mig!! Den är så fin, önskar att ni alla kunde få titta i den.
TACK TACK TACK!!
/Josefin
