Min fikavän har fått nageltrång så jag kan med gott samvete fortsätta gömma mig under tecket och spela halvdöd. Har sovit i 2 timmar. Och nej, jag var inte ute igår. Jag och min kära vän Malle Balle satt istället hemma hos henne med varsin dator i knät och musiknördade oss fram till klockan 5 på morgonen. När klockan slog fem kände jag att det faktiskt fick vara nog med datanörderiet, jag gick alltså hem och råkade självklart sätta på min egen dator så fort jag kommit innanför dörren. Mycket lyckat. Idag kommer det att bli svårt att lämna hemmet. Och att plugga kommer jag inte heller att lyckas särskilt bra med då jag upptäckt alldeles för bra musik för att kunna fokusera på något annat. Jag kan inte sluta lyssna.

Tänkte trotsa mina täckescrawings med lite brutal hetsspinning a la Glenn i nittio minuter men icke, det var självklart fullbokat. Snacka om att det råder grov gymhets just nu. Det är nästan livsfarligt att besöka Sveriges gym i januari. Människan har blivit galen. Det är krig om maskinerna, svettlukten från tusentals kroppar får mig nästan att kvävas och de maniskt uppspärrade ögonen på nyårslöftarna får mig att fundera över vad de egentligen går på. Svaret är antagligen den STARKA viljan att komma i form. Tur att den STARKA viljan hos de flesta kommer att ha förträngts totalt inom loppet av cirka fyra veckor. Tills dess är det bara att hålla ut. Stay strong. Andas bara genom munnen.

Jag och Jossan ska iaf lyfta på våra feta arslen i eftermiddag för att träffas och planera resan lite. Att resa sig upp och eventuellt gå till bilen blir alltså dagens träning.

Fast att dricka té ur min fettmamugg är faktiskt också ganska ansträngande. Jag blir nästan lite småarg för att det är så fysiskt jobbigt att lyfta koppen mot munnen. Jag känner hur armmusklerna spänns. Känner mig riktigt fitt efter några koppar. Naturlig vardagsmotion.

/Julia