Godjävlamorgontillmigsjälv! "THIS IS THE FRONTLINE, THIS IS THE DEAD ZONE", vaknade till dessa vänliga ord. Hade nämligen somnat med huvudet på datorn och tryckte omedvetet igång skiten vid sjutiden!

Nu blir det lite té, ska ni se! Tycker att denna värdelösa blogg i framtiden ska komma att handla om one thing only and that is TEA!

I have pain in my foot!!
"-Do u have any plasticspoons?" - TILL LOLLO!!!
Vad var det mer?
Toepain?

Jag har ont i min fot, min farmor säger "ät en givande rot"..
men jag tror inte på sådan skit, så nu blir det istället slit..
använder mig av heatlotion och känner mig emo, med big emotion
Det fungerar dock inte alls, farmor undrar "Vad falls?"
Jag svarar att lotionen har gått ut, och undrar om livet nu är slut?
Farmor tror inte det, hon ber mig att pröva en annan smet!
Jag prövar muskellindrande tvål och blir hal som en ål.... 
jag ramlar i ett hål, och får ett ännu större sår!
Blir arg som ett bi, farmor säger; "gör inte så, gör si"..
jag funderar på att foten såg av, har inte längre särskilt stora krav!
Vi har dock ingen såg, detta faktum gör mig mycket låg.
Ska kanske ignorera allt, skita i om jag blir halt!
Äta mycket råg, tvinga mig själv att fortsätta åka på försenade tåg
Göra allt som är nyttigt och så, skriva memoarer om min saknade tå..
Det är ju faktiskt fredag idag, jag kan göra vad jag vill, som att resa till Prag!
Det finns ingen lag, jag kan göra allt efter eget behag!
Men jag är fattig och måste stanna här, det är bra, då jag är allmänt sär.
Ska träna och träffa en vän, det har jag redan på känn!
Måste kanske även städa lite, som jag blir påmind om varje sommar i Slite
Jag kan inte sluta rimma, befinner mig i en dimma, tror att jag ska svimma
Jag är alltid så trött, ser ofta rött, men tro mig, jag har inte dött!

/JULIA

I have my good days, you know.

Sitter här och väntar på att min privata chafför ska komma och hämta upp min förtappade natursjäl. Det är dags att delta i den juliga svennetraditionen! Det är alltså dags att överkonsumera allt som går att överkonsumera!! Detta ska självklart ske i ett av landets svettiga köpcentrum. Jajaa, jag är glad så länge ingen råkar tala om isterband i min närhet. Om detta skulle ske så blir jag dock räddad av samtliga centrums strategiskt utplacerade papperskorgar (som spypåsar på flyg).

Idag har jag åstadkommit stora ting! Jag har suttit på en 2 timmar lång föreläsning utan att nicka till. Jag har istället antecknat frenetiskt!! Sedan har jag entrat hemmet och gjort en film om mig själv som handlar om att jag dricker té och inte vill städa. Detta är konst, mina vänner (eller snarare ni två läsare som har hittat hit tack vare vårt maniska kommenterande på Animissens blogg). Om ni två skulle vara intresserade av att lära er hur man gör en sådan fantastisk, intelligent och banbrytande film, kontakta mig. PROFFSET själv.

Om jag överlever överkonsumtionen så ska jag ikväll ut och springa tills benen faller av. Det känns bra!

TOP CLASS!

Juste! Jag planerar min produktionsuppgift! Fick ett bra tips idag. Jag ska kanske försöka ta över en annan persons blogg! Detta genom att skriva ett eget, aslångt, totalt meningslöst blogginlägg i kommentarsfältet på den utvalde bloggarens samtliga blogginlägg. Tycker att detta verkar vara ett bra tips. Kommer ju säkert att fungera. Fick en varning dock, enligt källan är det ganska troligt att bloggaren får så pass mycket damp att man i slutänden blir polisanmäld. TOPP! Har alltid velat prova på fängelselivet. Då får jag även möjlighet att analysera fängelsevärlden i min uppgift. MVG på detta.

PS: Tyvärr så fungerar det inte att lägga upp den banbrytande filmen här! Jag ser detta som ett djupt nederlag i min karriär. Det känns som att jag har kört fast totalt. Och denna fastkörning kommer att generera i en brutal stress som kommer att få mig att gå in i väggen. Jag måste alltså åka till en fridfull plats redan nu för att vila upp mig. Jag hoppas verkligen att jag ska hitta gnistan till att fortsätta!!! Jag ska inte göra er besvikna! I will be back to attack!!

THEY TRIED TO MAKE ME GO 2 REHAB BUT I SAD NO NO NO...

Det är svårt att vara konstnär i dagens samhälle.

Min natursjäl behöver frid. Och 5 vattenmeloner om dagen.

Den behöver en pool och en betjänt också.

/JULIA (J-daawg) 

Jag har inget lim. Fail.



Får vänta med att limma fast heartsen, munnen och min blåögda blomsterzebra tills imorgon (fast de kommer säkert att ha rymt från pappret). Fail. Varför gjorde jag en mun egentligen? Vad har det med julen att göra? Detta är enbart ett bevis på min tandängslan...HJÄLP!!!!!! Min tand har dött. På riktigt. Tur att min zebra blev julig iaf. Var ju bara att sätta en röd blomsterbukett och ett illrött läppstift på huvudet. Looking smashing liksom. High_fashion_zebra!

/Julia

Öppnade som sagt förskolan idag. Har drömt mardrömmar hela natten och knappt fått någon sömn pga. spökena. Jag är nog lite skraj ändå. Måste erkänna att hjärtat dunkade på rejält när jag klockan sju imorse klev in i det tomma, kolsvarta huset. Sprang runt som en dåre och tände alla lampor och satte sedan på radion. Efter det kände jag mig någorlunda trygg. (Inga spöken i sikte.)

08.15 var det meningen att fröken nummer två skulle komma. Hon dök aldrig upp. Hon ringde och sjukanmälde sig istället. JABBA! Fick ringa en annan fröken för att be henne komma tidigare. Problemet var bara att hon också var sjuk. Yes, bra tajming. Men det fanns inte så mycket att göra åt saken så jag fick klara mig själv med alla vildar. Vid tiotiden kom det (tack och lov) en vikarie till min räddning. Äntligen kunde jag pusta ut lite....

...Tills jag kom på en sak: Luciatåget. Ooopps. Hade ju noll koll på det. Jag kan ju förfan inte ens sångerna. Jaja, what ever. Fick improvisera lite. Ute skulle det iaf vara, det visste jag. Har aldrig skrattat så mycket som när jag klädde på ungarna lucianattlinnen och pepparkaksdresser ÖVER alla lager med kläder samt overaller. De såg ut som små (stooora) köttbullar hela bunten. De blev så rultiga att de knappt kunde gå och när de ramlade (vilket hände hela tiden) kunde de inte resa sig upp. HAHAHA. Jag fick nästan problem med att andas mellan mina skrattattacker. Ungarna tyckte inte att det var lika kul när jag skrattade åt dem men jag kunde faktiskt inte hålla mig. Skulle så gärna vilja lägga upp en bild men det får jag tydligen inte göra enligt någon lag.

Själva lussandet blev en fullkomlig katastrof. Barnen kunde bara 5 % av låtarna. MAX. Ibland försökte jag hjälpa till och sjunga med men det gjorde ju bara situationen ännu värre. Fruktansvärt pinsamt när jag överröstade dem alla och dessutom sjöng fel text. Det värsta av allt är väl att nästan alla föräldrar filmade hela fiaskot. Vågar jag gå till jobbet imorgon?? /Jossan

Ibland vill jag inte åka till Asien. Som igår när jag fick säga hejdå till ett utav mina dagisbarn. Han reser bort på måndag och blir borta i 3 månader så när han kommer hem igen, har jag redan åkt.

Det blev ett sorgligt avsked med massor av pussar och kramar. (Ja, den underbara pojken pussade mig faktiskt.) När han sedan sa att han kommer att sakna mig jättemycket, brast det nästan för mig.

Hur ska jag klara av att säga hejdå till ALLA barnen? Känner mig redan lite ledsen.

 

Måste nog hitta ett barnhem i Asien att jobba lite på. /Josefin

Har haft en fruktansvärd morgon!! Den började med att pappa väckte mig halv 8. "Upp och hoppa Jossan, du ska till kattslundran" tyckte jag han sa. Kattslundran WTF? Gav honom en ordentlig utskällning och sov vidare. När jag en timme senare vaknade på riktigt fick jag höra att han hade sagt "Attunda hälsan" och inte "kattslundran." Fan!! Hade ju glömt bort att jag skulle dit och beställa vaccin! Nu skulle jag inte hinna göra det innan jobbet. Varför kan mina föräldrar aldrig lära sig att väcka mig även om jag säger att jag vill sova vidare? Alla vet väl att man inte ska lyssna på sovande människa?

Var måttligt irriterad när jag lodade ner till köket i min gosiga morgonrock. Helt oförberett, attackeras jag då av min brors hund som tydligen är på besök. YES! Hundjäveln gillar inte mig och jag gillar inte den. Punkt. Inget blev bättre av morgonrocken som jag hade på mig. Hunden blev fullkomligt tokig av den och började skälla som någon form av vakthund. Jag blev så rädd att jag nästan började gråta. Inte kul.

The dog:

Den är jätteliten, jag vet!! Men nu har den växt lite och den har faktiskt vassa tänder och klor. You better watch out!! /Jossan

Inatt drömde jag om spöken på mitt jobb. Kanske inte så konstigt då det sägs att det spökar i ett av husen. (Huset som jag jobbar i!!!) Vet inte riktigt vad jag ska tro då jag aldrig sett något själv men det har faktiskt hänt en hel del skumma saker som jag inte finner någon logisk förklaring till. Spisar har slagits på, saker har flyttats, dörrar har öppnats m.m.  Olika medium har till och med varit där och hittat spöken i byggnaden...

Personalen tar detta ytterst seriöst och har hemlighetsstämplat det hela. (Så nu lär jag väl få sparken.) Vissa är till och med så rädda att de inte ens vågar gå in i huset. Något överdrivet…

I’m not afraid!!!!

Åtminstone var jag inte det innan min dröm. Fick nämligen träffa spökena inatt. De spökade som aldrig förr och drömmen kändes såååå verklig. Riktigt läskigt var det. Så läskigt att jag faktiskt vaknade upp helt kallsvettig.

På måndag ska jag öppna spökhuset för första gången. Jag kommer alltså att vara där all by my self, supertidigt på morgonen. Ingenting som jag har oroat mig något speciellt för. Men när jag vaknade inatt måste jag faktiskt erkänna att jag blev riktigt nervös inför öppningen.

Nu har jag smält drömmen så nu är jag inte så nervös längre. Istället känner jag att det vore lite spännande att få det hela bekräftat. Snälla spöken, ge mig lite spökerier!!

I’ll keep you updated.

/ Jossan The Ghost Hunter.

Önskar att mamma kunde sluta spamma min inkorg med skit. Tycker synd om hennes omgivning. Dagligen skickar hon ut småskumma mejl till samtliga i kontaktboken. Familj, vänner, KOLLEGOR (undrar vad de tänker). Idag såg mailet ut såhär:


Skulle bara kolla.....

Hej, jag kände för att nosa rätt på nåt, så jag bestämde mig för

att titta in hos dig och se om du sitter vid din dator och om du har det bra.

Japp, där sitter du! Du ser strålande ut! Ha en bra dag ! 


Hahahaha, varenda jävla dag. Gotta love her!
/JULIA

Hörde den för första gången typ 2005? och sedan dess har den fått följa med. Vissa låtar tröttnar man helt enkelt inte på.


 

/Julia

Idag fick Julia den genialiska idén att vi skulle spela badminton. Fyfan vad roligt det var!!!!! NOOOT! 112,50 :- betalade vi (var) för att stå och slå på en jävla boll fram och tillbaka. Förstår inte riktigt meningen med det hela. Julia var däremot supertaggad och gick all in. Duktig var hon också. Tycker nästan synd om henne som fick spela mot mig som knappt orkade flytta en meter för att träffa bollen. Men det var faktiskt inte roligt. Dessutom mådde jag illa. Stackars mig.

När vi hade spelat i 45 minuter kom dock min räddning. (Trodde jag.) Några andra spelare kom fram till oss och påstod att de skulle ha banan. YES! Men kaxiga Julia var inte sen med att säga emot: ”Vi kom hit kvart över så vi lämnar inte banan förrän vi har spelat tills klockan är kvart över igen.” FAN! Ytterligare 15 minuter med förnedring. Ja för det var det faktiskt, jag var riktigt dålig.

Badminton kan slänga sig i väggen. Tänker aldrig mer utöva denna ”sport”. Nästa gång jag och Julia ska spontansporta tänker vi göra något lite coolare. Typ klättring. Då kommer jag ägaaaa!

(Egentligen skulle jag åka och spela squash med min pappa nu men det kan han faktiskt glömma!)

/Josefin

Blääääää! Jag mår illa. Det går magsjuka på mitt jobb. Jag dör om jag är smittad. Magsjuka är seriöst det värsta jag vet...

Är dessutom helt slutkörd.  Alla fröknar har bestämt sig för att bli sjuka samtidigt så det är kaos på jobbet. Jag får jobba mer än någonsin. Idag blev det mer jobb än vad min kropp klarar av så när jag kom hem blev det en powernap på 4 timmar. (!!) I’m still tired. Sjukt.

Körde förresten på en fröken idag med bilen. Kylans fel faktiskt. När jag skulle åka hem var rutorna helt genomisade både utanpå, emellan och inuti. Gick inte att skrapa. När jag suttit med motorn på i 10 minuter och fortfarande inte såg ett skit gav jag upp och körde ändå. Såg visst inte att det kom en fröken gående bakom mig. Jaja hon klarade sig fint. Tur att det inte var ett barn iaf.

/Josefin