Öppnade som sagt förskolan idag. Har drömt mardrömmar hela natten och knappt fått någon sömn pga. spökena. Jag är nog lite skraj ändå. Måste erkänna att hjärtat dunkade på rejält när jag klockan sju imorse klev in i det tomma, kolsvarta huset. Sprang runt som en dåre och tände alla lampor och satte sedan på radion. Efter det kände jag mig någorlunda trygg. (Inga spöken i sikte.)

08.15 var det meningen att fröken nummer två skulle komma. Hon dök aldrig upp. Hon ringde och sjukanmälde sig istället. JABBA! Fick ringa en annan fröken för att be henne komma tidigare. Problemet var bara att hon också var sjuk. Yes, bra tajming. Men det fanns inte så mycket att göra åt saken så jag fick klara mig själv med alla vildar. Vid tiotiden kom det (tack och lov) en vikarie till min räddning. Äntligen kunde jag pusta ut lite....

...Tills jag kom på en sak: Luciatåget. Ooopps. Hade ju noll koll på det. Jag kan ju förfan inte ens sångerna. Jaja, what ever. Fick improvisera lite. Ute skulle det iaf vara, det visste jag. Har aldrig skrattat så mycket som när jag klädde på ungarna lucianattlinnen och pepparkaksdresser ÖVER alla lager med kläder samt overaller. De såg ut som små (stooora) köttbullar hela bunten. De blev så rultiga att de knappt kunde gå och när de ramlade (vilket hände hela tiden) kunde de inte resa sig upp. HAHAHA. Jag fick nästan problem med att andas mellan mina skrattattacker. Ungarna tyckte inte att det var lika kul när jag skrattade åt dem men jag kunde faktiskt inte hålla mig. Skulle så gärna vilja lägga upp en bild men det får jag tydligen inte göra enligt någon lag.

Själva lussandet blev en fullkomlig katastrof. Barnen kunde bara 5 % av låtarna. MAX. Ibland försökte jag hjälpa till och sjunga med men det gjorde ju bara situationen ännu värre. Fruktansvärt pinsamt när jag överröstade dem alla och dessutom sjöng fel text. Det värsta av allt är väl att nästan alla föräldrar filmade hela fiaskot. Vågar jag gå till jobbet imorgon?? /Jossan