Har idag lyckats med bedriften att bli lite smålullig på ett enda glas vin. Fattar inte vad det är för fel på mig. Dett är inte riktigt normalt. Nej. Efter det minimala vinintaget tog jag farväl av min vinvän Mimsky och gick in på Lagerhouse i centrum och vände och vred på samtliga ljusföremål. Typ som en asjobbig stammiskund som personalen hatar och i hemlighet önskar livet ur. Fick även födelsedagennalkasångestkänslor och skickade ut ett brutalt långt sms till moder jord där jag bland annat önskade mig en ministaty föreställande Henrik Dorshin (stavning?) i rollen som Hitler. Hoppas att hon hittar denna. Nu är jag hemkommen, luktar barnbajs från jobbet, hostar på allt och alla och beklagar mig över det mesta. Gnälliga jag ser dock ljuset i måndagens gråa hösttunnel. Ett ganska svagt skinande ljus men ändå, Lykke går nämligen på teve ikväll klockan nio! Ha ha ha ha ha. Vad ser du fram emot denna måndag? ÖÖÖh, ett teveprogram. Supermegabraaa. Jaja. I helgen har jag hetsat runt. Jag har hetsat jobb, korta träffar med vänner och väldigt, väldigt oeffektiv träning. Detta har även varit helgen som, eeh,  tja, "inte riktigt blev av", om jag nu kan uttrycka det så. I lördags skulle jag ut och dansa gangstadance till Yelle men allt slutade i missförstånd och kaos så istället däckade jag överspacklad i min säng (som tackade mig ödmjukt för den fina extreme makeovern i alla möjliga färger). Jag skulle även ha träffat Sanna och Lollo men nixpics, planerna strandsattes även där. Känner mig i allmänhet lite strandsatt. Typ som en valross vid namn Siv (bara för att namnet är så fruktansvärt trist och intetsägande) som ligger i vattenbrynet och hostar och väntar på att vattnet ska stiga och att någon magisk ström ska föra lilla Siv ut i vattnet igen, mot nya äventyr. Jag behöver lite äventyr och mindre vardag. Eller kanske behöver jag bara en annorlunda vardag. Det är svårt att veta, när man tröttnar på allting så fort. Jag vill bara ha nytt och nytt och nytt. Och herregud, jag hör min egen negativa skrivarröst. Fy fan vad denna blogg är tråkig och oinspirerande. Klagomål och upprepande negativiteter. Känner bara för att skriva när jag inte är på topp, och då bara för att skriva massa tråkig skit. Roliga händelser behöver liksom inte skrivas ner, då kan man ju bara hålla käften och vara glad. Go och glad kexchoklad! Sad_gestalt_90. Neej, men livet har sannerligen sina goda stunder!! Speciellt så gillar jag de små ögonblicken, de små historierna, händelserna och småsakerna som förgyller helheten. Åååh, låter som, känns som...Jaa, känns som att jag är Britt-Marie, 53, änka som sitter i sin uråldriga, blomsterbeklädda soffstol och försöker säga något djupt om livet. Men kanske är det sant. Typ en skrattstund med en kompis, en alkoholist på en parbänk som ser rolig ut, någon som gör bort sig genom at göra illa sig själv, någon som berättar om när han drack sitt eget kiss eller liknande. Och så vidare. Det är fint det. Jaaaaa. Intellektuell lycka. Det är roligt och jag skrattar så att jag nästan kissar på mig. Och då känner jag mig så äckligt att jag skrattar ännu mer och vid denna tidpunkt börjar jag med största sannolikhet att låta som en utvecklingsstörd, grymtande gris och då börjar jag nästan gråta för att jag skrattar så förjävligt fult. Men nej, jag syar strong, håller tillbaks tårarna och börjar istället åter skratta för att jag är så patetisk som analyserar mitt eget skratt. Så jag leker gris och jag skrattar.

/Gris_Julia