Jobbet på förskolan har gjort mig till en fjortis. Jag har kommit på mig själv med att hela tiden kalla småttingarna för "gumman" och "gubben". Speciellt då de är lite ledsna och jag ska trösta, "Gummaaan, det är ingeen faaaraaa, gumman", typ så låter det. Jag drar dessutom ut på orden, släpande.

Nu har jag alltså tagit med mig detta beteende till livet utanför blöjorna! Insåg det först igår när jag skulle möta Sandra vid centrum. Jag hälsar henne med "Heeeej gummmaaaaan!!!". Sandra lika med mycket chockad. Så blev även jag. Jag kallar aldrig någon för gumman eller gubben seriöst, never ever. Bara när jag leker fröken S, får ett fjortisutbrott och blir filmad av Helena.

Ikväll är det Bambataa, bambaata. Någon slags helflummig klubb. Hoppas att jag och Joss kommer iväg på den!!

Idag bajsade ett barn seriöst ner hela dagiset. Eller iaf sig själv, sovkläderna och halva allrummet. Herre. Gud. Behöver göra något kul nu för att skingra tankarna från bajset!

/Julia