För en gångs skull har jag börjat packa i tid. Började faktiskt redan igår. Packade superkompakt och supersmart för att få ner så mkt som möjligt i min lille backpack. Tyvärr har detta inte varit till min fördel. Minns ju såklart inte VAD jag har packat ner. Måste alltså riva ut hela väskans innehåll (inklusive alla 12893173 fack) för att se efter. Ungefär sjuttioelva gånger har jag fått göra detta nu. Fyfan vad jag hatar att vara strukturerad!! Jag ger upp. Förresten kommer jag aldrig att få med mig allt. Min mamma har köpt mig ett såkallat ”miniapotek”. Det är inte mini. Fyller 90 % av väskan. Funderar på att glömma det.

Skadat mig har jag också gjort. Hetsade på gymmet igår. Så jävla osmart. Fick både ond höft och blå tånagel som belöning. Tån gör så sjukt ont. Pinsamt ont. Känner mig fruktansvärt mesig när jag förklarar att jag haltar pga. en blå tånagel. Lyckades dock ignorera smärtan en stund när jag var ute idag. Mina skor blev fulla med snö så innan jag gick in tog jag sats och SPARKADE bort den mot ytterdörren. Åhh jag är så misslyckad. Nu kan jag verkligen inte gå normalt. Iaf inte med skor.

Inser själv hur denna blogg har förvandlats till en klagoblogg hehe. HÅLL UT! Snart kommer vi att vara på betydligt bättre humör. 30 timmar kvar!!!! Typ. Eller kanske inte. Har väl ingen vidare koll på när flyget går.

/JOSSAN

Juste, nu glömde jag nästan visa mina fina teckningar som jag gjort idag:

PÅ JOBBET ALLTSÅ!!! (Viktigt att påpeka detta så att ni inte tror att det här är min hobby. Sjukt ocoolt)

5 dagar kvar. Har aldrig längtat så mycket efter att komma bort som jag gör nu. Känner inte igen mig själv. I måndags gick jag in i väggen när jag skulle till jobbet. En husvägg alltså. Alla trodde jag var full. Glömde även bilen på gymmet då jag fick för mig att jag hade promenerat dit. Fattar inte. Jag tar ALLTID bilen.

Idag är det lördag och jag jobbar som vanligt. På tre timmar har det kommit två kunder. Jag har så tråkigt. Funderar på att gymma men är lite för feg. Pinsamt om det kommer någon.

Nu kom det en. Hurra, äntligen någon att prata med:
Jag: HEEEEJ!
Kund: Hej.
Slut på konversationen. Kul dag alltså. Haha jag dör.

Snart kommer iaf mamma och löser av mig. Hon har lovat att jag ska få sluta en timme tidigare. Ska nämligen få en kinesiologibehandling av Uffe. Han är så snäll. Han tittade på min rygg för två veckor sen och upptäckte att den var helt förstörd. Han ville laga den men eftersom jag jobbar så mycket har jag inte hunnit. Därför kommer han hit idag när han egentligen är ledig. Schysst kille!

Nej nu ska jag faktiskt hitta på något. Typ prova hur många vattenglas jag klarar av att dricka från vattenmaskinen. Spännande. Jag har verkligen ingen aning. Återkommer med resultat. (Om jag var bra på det.)

/Jossan

Vi byter inte blogg, även om jag känner att namnet fashionpackers skulle ligga mig varmt om hjärtat.

Nu sitter vi här och ska planera resan. Går sådär. Jag har ätit så mycket skräpmat, det känns som att min mage ska explodera. Vi försöker lägga upp en liten plan men då vi inte har någon koll på saker och ting går det minst sagt segt. Pratar mest om vem som har tränat mest och hetsar varandra. Jossan är galen och definitivt överlägsen mig, springer 90 min på löpbandet i 10 km/h. Hon är ett freak. Vi är freaks. Och ganska misslyckade. Jag har ingen väska att packa i ännu. Jag har inte ens börjat tänka igenom vad jag ska ha med mig. Jag har inte tvättat någonting. Jag jobbar hela jävla tiden. I helgen ska jag till Umeå. Kommer hem på söndag, jobbar sedan mån, tis, ons och natten till torsdag åker vi. Viktiga sprutor har vi även glömt att ta.

UPDATE OM JOSSANS SITUATION: Miserabel. Hävdar att hon jobbar mer än mig. Ska iaf inte åka till Umeå tre dagar innan backpackingmentaldisastertrip startar. Får däremot besök av en mindre omtyckt hund imorgon.

Nu råkade jag precis knocka Jossan med datorn. Förlåt. Inte meningen. Hon blöder lite från läppen. Herregud.

Måste tillägga att jag numera skulle behöva en rullstol. Skadade knät igår. Haltar fram. Liksom släpar foten efter mig. Försöker ignorera detta. Känner mig som en levande cirkus på turné.

/Julia

Tagit hand om ett kräksjukt barn. Knarkat vitpeppar. Suttit framför datorn i 10 timmar för att hitta en intressant utbildning. Fail. Fått galna idéer om att ändra vår resplan ----> AFRIKA, hur coolt?! Ofrivilligt lyssnat på när en 5åring kört Talking Tom Cat på TVÅ Iphones SAMTIDIGT. Insett hur sjukt jävla trött jag är på denna blogg (som vi skapade för att ha på resan (som vi ej hunnit påbörja)). Insett hur sjukt jävla fult det är med fyra parenteser i samma mening. Skippat mellanmålet på dagis (förlåt, FÖRSKOLAN!!!) i hopp om att gå ner i vikt. Hetsätit ett gigantiskt mellanmål klockan fem istället. Tappat bort min kalender.

Jag har även lyckats trycka på mig en ringfingerring på långfingret:

NU HAR DEN FASTNAT!!!!

Vet inte hur många gånger jag har lyckats med detta. Värst var ju ändå när jag var i Rom. Fick inte av mig ringen när jag skulle sova så jag lät den sitta kvar. Otroligt dumt av mig. Vaknade såklart upp mitt i natten av ett fruktansvärt uppsvällt och bultande finger. Gjorde allt för att få loss ringen. Kallt vatten, tvål, högt läge, drog, slet, tog fram tången… ALLT. Den var orubblig. Inte mkt att göra åt saken så jag och mitt fotbollsfinger somnade om och gick till skolan nästa dag. Tyvärr blev det bara värre och värre. Mitt finger gick från blått till SVART. Kan inte beskriva smärtan. När min lärare sedan började ge vägbeskrivning till akutmottagningen och klasskompisarna föreslå amputering fick jag sådan handsvett att den gled av. Tack gud!!

Nu måste jag springa till pappa så han kan slita av mig eländet. Skippar gärna svart finger denna gång. So long. /JOSSAN