Juli avslutades med en tripp till "drogtyskland". Hehehe. Serrii. Duktiga farmdawgs där alltså, Max vänner odlade minsann majjaplantor på samtliga fönsterkanter. Förutom att vara passiva majjarökare så hann vi med en hel del roligheter. Vi var på olaglig fest under en bro på autobahn, rannsakade flera städers sevärdheter, var på asskum klubb, fick en inblick i våra vänner vardag, träffade spännande människor (hippiemamma, bland annat), shoppade vintage, åt och åt och åt, var kulturella, åkte tåg, svischade fram på autobahn i cab, med mera. Är så tacksam våra tyska vänner. Roligast var när jag och Helena var på en asskum klubb där alla var höga och vi fick för oss att jag skulle låtsas vara äckligt hög, högast av dem alla liksom. Resultat: Mycket Väl Godkänd. Folk frågade mig vad jag hade tagit och om de inte kunde få lite. Nix, svarade jag då och fortsatte med min dans, typ helgalet träningspass a la friskis och svettis. Tvingade bland annat en random japan att delta i passet.

Helena var faktiskt också lite störd den kvällen.

Jag och H liftar hem. Får åka med ett en random man och kvinna i en liten röd bil.

H - Soo good that we could go with u!!
Kvinnan - Oh, no problem!
H - I mean, Its so scary to take a cab, u never know who will be driving you...
Kvinnan - ...
H - I mean, what if he doesnt speak english, we cant speak german!! (Nu med mkt upprört tonfall)
Kvinnan - EEhh, eeeh, yeah...

Intelligent.

Godnatt.



/Júlia

Jag känner mig vuxen. Får huvudvärk om jag inte dagligen dricker kaffe, läser matlagningsrecept med stort intresse, löser korsord och småler glatt för mig själv, pratar om hur tiden bara springer iväg och har dessutom börjat äta möggelost. Jag menar, möggelost, wtf! Känner mig även allmänt klokare, MYCKET mindre naiv och betydligt modigare. Hela sommaren har jag gått runt och känt ett behagligt lugn komma inifrån (med undantag för mina små dampattacker). Nu har lugnet flytt sin kos och stormen tagit vid. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mitt liv denna höst. Inte alls faktiskt. Tur att solen har hälsat på under de senaste dagarna och att Söder alltid är lika välkomnande. Där låter jag tiden flyga iväg, strosar runt bland de mysiga områdena, köper saker som jag egentligen inte har råd med, spanar in folklivet och fikar mig hög på socker. Just då känns det riktigt lätt att leva.

Jag måste ta itu med höstens planer och det nu. Jag vill göra ngt vettigt, få lite hjärnstimulans. Är trött på att gå runt och känna mig hjärndöd. Min hjärna har fått tillräckligt mycket semester nu. Sådetså.

Och mitt småvuxna jag vill inte längre bo hemma. Och jag är trött på att gå utanför dörren och veta att det inte spelar ngn som helst roll åt vilket håll jag väljer att gå för ingen väg är ny. Och allt som finns att se har redan setts. Och det är inte särskilt fint längre.

/Julia

Saturday. Late summer.

M - Julia, vet du möjligen var alla örngott har tagit vägen??
J - Hur fan ska jag kunna vet det?? (uppriktigt förvånad)

10 minuter senare kommer mamma ner med en gigantisk hög örngott.

M - Du hade 17 örngott trädda över en och samma kudde!!!!!!!
J - Wtf!!!!!

Hahahaha. Dags att iaf försöka bli lite normal.

Niotillfem och grönsaker och bara EN kopp kaffe och tåg och kloka ambitioner.

// Julia, smått äcklig och lat tjej som inte orkar ta bort det gamla örngotten när det är dags för byte...