Tiden bara springer förbi. Livet är bra knäppt. Efter en småstörd och mkt rörig hemresa anlände jag till Stockholms flygplats igår en timme försenad. Nu har jag precis tagit farväl av morfar för sista gången. Storgrät sönder mitt smink och lukrade upp X antal näsdukar med mina salta tårar. Sedan spelades det fel Cornelislåt och sjöngs bedrövligt inne i kapellet. När klockan ringt oss ut åkte jag och hämtade hem morfars favoritnalle från lägenheten hans, tröståt 34728 bitar tårta och sitter nu och överbelastar Spotifys nätverk.

Cadiz var rätt knäppt. Tre veckor där gick sjukt snabbt. 8 pers på skolan totalt. 4 riktigt gamla, almost dying people. The standardguy of the school (in general): Typ som Arnold, skitskum 37-årig tysk som varje dag gick klädd i samma illgula träningsoverall och slängde sig med äckliga sexistiska skämt samt envisades med att bära minimala lila solglasögon. Tvingade sedan alla att ge ut sin mejl dagen då han lämnade skolan, skickar nu mycket underliga mejl med bifogade bilder av folk som på olika sätt och i olika situationer ramlar. Dör.

I Cadiz bodde jag först med en flippad engelsman och en lika flippad ryska. Aldrig mött folk som festar som dessa, varje dag till 9 på morgonen, kände mig som gammelmoder Agatha, 90+ i jämförelse, haha. Men men, tyckte iaf om dem! Kunde skippat majjan dock. Efter två veckor blev jag tvungen att byta och flyttade ihop med två tjejer från Tyskland. The wall girls. Konversation på hög nivå där, not. Detta förbättrades inte heller av att jag nästan skrämde livet ur dem med min knasiga gangstahdance och impulsivt förstörande av köksväxter vid frustration över min spanskspråkliga otillräcklighet. Haha. Hängde inte så mkt med dem i slutändan, hängde mest runt med den flippade engelsmannen. Kan nu slå mig runt med massa brittisk slang. Typ som "double bag", användbart för mig? Mjaaee men alltid kul att kunna. Har även pratat dålig spanska, druckit massa vin, solat sönder fejjan, slagit sönder hakan, lekt clown, spelat fotboll med massa spanjorer, dagligen varit passiv haschrökare, klättrat på saker, rest lite hit och dit, haft reunion med mina vänner från Malaga och bla bla bla. Ätit massa skit. Varit ganska förvirrad.

Cadiz är en himla fin stad alltså. Lite som i en saga. Som att vara på en ö men ändå inte. Fanns mkt som jag tyckte om. Stranden som aldrig tog slut. De antika byggnaderna. Atmosfären. Palmerna. Restaurangerna. Träden. Parkena. Folket. Och det faktum att stället INTE VAR TURISTIGT.

Karnivalen i C var btw det sjukaste som jag varit med om på mkt länge!! Kan inte förstå hur så mkt folk fick plats på så liten plats. Och alla kostymerna, herregud, beyond Prides!! Och alla människor spårade ur totalt. Folk tog kokain öppet på gatan. Drack sig medvetslösa. En morgon tog jag, Scarlett och Josh en promenix genom staden. Vi såg knappt marken för allt skräp. Förödelse: TOTAL. Men kul, ja, det var det. Och jag var gul, blå och vit i ansiktet 3 dagar i sträck. Trots att jag skrubbade ansiktet tills att jag blödde.




Tänkt en del på framtiden. Ibland önskar jag att jag kunde gör som min vän Cayce. Bara säga farväl, ta min bil och åka bort, hit och dit, runt och överallt under obestämd tid. Cayce bor för tillfället i Malaga men berättade igår för mig att hon har tröttnar på det. Nu ska hon istället till Indien, bosätta sig där och skriva en bok om resor, musslemen och krig. Älskart.