I'm wierd but nowadays I've given up caring
Update typ. Tja fan, såhär ser jag ut när det är Halloween. Hade gärna behållit håret. Resten kan kvitta. Speciellt jacket i halsen vilket jag skapade av toalettpapper, färg och "lim". Helvetet gick inte bort. Det slutade med att jag fick lita bort skiten vilket resulterade i en obeskrivlig smärta. Kändes som att jag ryckte bort allt mitt skinn. Typ slaktade halsen min.
Jag sover inte längre på luftmadrass utan i säng. Eller tjaa, jag sover i en extrasäng från IKEA som viker sig på mitten minst en gång varje natt. MEN, jag kan ändå konstatera att livsstandarden faktiskt har ökat.
I helgen har min sambos kompis varit på besök så vi har sovit tre tjejer i vårt lilla mysrum. Har varit kul. Igår ville jag ta kompisen till lokalhaket Kalles bar med slogan "En helt galen bar". Denna helgalna göttekväll fylld med alkisar och gula minikjolar får dock vänta till nästa gång för vi hamnade på spelkväll hos klassis istället. Vi spelade Alias och jag blev som vanligt smått vansinnig. Ganska uppjagad tjej vars händer skakade av nervositet och upphetsning. Det var jag det. Måste. Vinna.
Igår var jag dessutom i storstaden med fyra klassisar. Med storstaden menar jag Luleå. Luleå är nämligen stor och mäktig i jämförelse med min hemstad, lol. Vi åkte mest dit för att äta på Mc Donalds, måste tyvärr erkännas. Ja, jag har blivit mycket onyttig. Detta sedan min vän Maja kom in i mitt liv. Vår första måltid som vi tillsammans intog bestod av en hel grillad kyckling vilken vi delade på mitten och langade upp på varsin tallrik. Sedan poppade vi smörpopcorn och hällde dessa över kycklingen.
Har nu varit här i tio dagar. Av dessa har jag varit livrädd i tre. Var tvungen att ta itu med ett problem och var i och med detta tvungen att få en lärare att sammarbeta med mig. Detta råkade naturligtvis vara en av de mest skräckinjagande lärare jag hittills i livet har haft. MEN, jag tror faktiskt att det löste sig.
Idag blir det pluggg och eventuellt en promenad. Vet dock inte om jag vågar ge mig på det sistnämnda då alla mina promenader slutar med att jag hamnar vid Smurfit Kappa. Förstår verkligen inte varför. Dras jag till Kappa? Är Kappa något slags dynamiskt, förtrollande fenomen som kallar mig till sig?
londonlove
Galen kroooog
"Kom hiiit *viftar med chipspåsen" - sms från Minna i klassen. Jag känner mig som en drägglande sällskapssjuk hund beredd att springa mot Minnas mysiga källarlägenhet trots det häftiga regnet, i förhoppning om att få sluka en hel chipsskål (all by myself). Jag ber om ursäkt för den långa meningen. Som nyhetsreporter ska skriften vara kort, koncist och lättbegriplig. Inget jävla svävande här inte. Neeej, nej. Och jag gillart. Jaja. Det är fredag. Jag är i Piteå och för typ första gången sedan jag kom hit är jag ensam. Min rumskompis har flytt till sin mormor på saftkalas och jag tog tillfället i akt att spela musik och färga håret blont. Önskat att jag inte hade gjort det sistnämnda. Jag ser rent ut sagt förjävlig ut. Missfärgning som in i helvete. Känner mig som en förvuxen fjortiiiz. Det fattas bara ett par mjukisbyor och lite idomin på läpparna.
Om en halvtimme ska vi till Kalles. Kalles är en trashig bar i Piteås hjärta dit riiiktiga män som jobbar som lastbilschaffisar och älskar öl och palt går varje helg för att ragga på kvinnor i 35-års åldern med alldeles för korta rosa minikjolar och hes rökförstörd röst. Krogens slogan; "Kalles - En helt galen krog". Det galnaste som verkar hända detta år är att en medlem från Takida ska komma dit och spela någon låt eller två. Staden darrar av förväntan. Ajaaaa, Kalles kan faktiskt bjuda på trevligt häng, dvs om själv tar med sig det utvalda hänget och hänger med bara sitt häng och inte hänger med den aspackade minikjolen Ann-Katrin, 38.
Veckan har gått fort. Plugg och piteupplevelser. Jag och några andra har bestämt oss för att utnyttja allt som Piteå har att erbjuda utan att behöva öppna den kära studentplånkan. Vi har hittills sjungit i pensionärskör, tränat jujutsu och klättrat på väggar. Imorgon ska vi dessutom agera brandmän. Wooop, och efter utbildningen a la brandman ska jag hem och paniksova för att sedan gå ut på Piteås andra bar (det finns två) Challenge. Funderar över folket där. Misstänker av liknande slag som på Kalles, kanske med gula minikjolar istället för rosa. Time will tell.
/Julia
Alla som förut var lite vilsna i tillvaron har nu hittat hittat något av vikt
PIP- Panik I Piteå. Har tenta imorgon. Är sedan ledig från skolan. Antingen i en månad eller på obestämd tid. Det är upp till mig. Vet inte vad jag ska göra. Inte nu. Inte detta år. Inte i framtiden. Inte med något. Försöker hitta någon i samma situation. Förut var det lätt. Nu är det svårt. Skickar ut ett massmejl där jag frågar om någon vill åka billigt flyg till Grekland om två dagar. För att jag är jag och kanske inte alltid så realistisk. Resultatet? Alla har ett liv.Borde kanske också skaffa ett seriöst sådant och för en gångs skull bestämma mig för något.
I'm sure, I'm sure, you heard it before...
30 sidor. Plus 10 till. En dålig artikel. Personlighetsförändringar. Svavel(?)stank. 3 kg kaffe. Risrätt. Inget kött. Godis. En löptur. Batik. En planerad fest. 3 presenter. Heart skipped a beat. Undringar. Tvivel. Telefonsamtal. Planer. Uteblivna telefonsamtal. Osäkerhet. En film. En filmintervju. Norrland. En luftmadrass. Sol. Kyla. Utomhushäng. Glädje. Melankoli. Morötter. Saknad. Invandrarsvenska. Missförstånd. Upptäckter. Skärgård. Utväxt. Deutchbags. Vin. Musik. En bok på spanska. Fuldans. Regler, Spelregler, Distans. Tisdag.
Gå ut och brinn
Jag har överlevt en riktigt rolig nollning. Och jag har uppgraderat min levnadsstandard. Tre gånger faktiskt. Från ensam sovsal inspirerad av barnhemssalar på 1700-talet till 4-bäddsrum med klassis till dubbel luftmadrass i etta tillsammans med klassis. Lever vegetariskt norrlandsliv med sköna människor som journaliststudent (med en hel del tvivel inför framtiden). Jag vet iaf en sak! Jag vill jobba som journalist. Och efter ett inspirerande möte under gårdagen känner jag återigen samma sak som Cayce fick mig att känna i Spanien, "Det är ok att vara ambivalent". PussPusssssPusssss
Hösten nalkas
Jävla hösthelvete. Gick runt i Hammarby sjöstad och pekade på alla balkonger som jag skulle vilja ha som mina. En slags frusterande glädjesorg. Det är så allt känns just nu, som att jag är omringad av omöjliga möjligheter. Allt finns där men inget går att ta på. Det känns som att jag är instängd i ett litet klaustrofobiskt rum där jag inte kan krossa väggarna hur mycket jag än försöker. Bägaren rinner över pga en patetisk småsak som att pappa jämnt köper varor a la "ICA basic" när det handlar om sådant som han själv inte förtär. Narcissitmannen 2012. Känner mig allmänt dramatisk och patetiskt just nu. Har lust att till pappa säga något i stil med att jag minsann ska överkonsumera allt jävla ICA Basic har att erbjuda och därefter dramatiskt dö pga alla dåliga kemikalier. Inte för att jag menar det eller tror det, bara för att jag blir så jävla irriterad på allt och ingenting.
Men ja. Funderar på att ge efter, flytta till Piteå, staden som ej besitter ett riktigt campus och vars utbildningsinnehåll till femtioprocent inte intresserar mig det minsta.
"Det handlar inte om att ha kul" - Pappa. Vilken eufori att omges av människor som denna individ.
Men ja. Funderar på att ge efter, flytta till Piteå, staden som ej besitter ett riktigt campus och vars utbildningsinnehåll till femtioprocent inte intresserar mig det minsta.
"Det handlar inte om att ha kul" - Pappa. Vilken eufori att omges av människor som denna individ.
Är trött på denna cirkel. Trött på att vara vilse, hitta något som jag tycker om, tvingas bryta upp, vara vilse igen, hitta något jag tycker om igen, bryta upp. Aroundaroundaround. IGEN och IGEN. Jag saknar Spanien. Resor. Berlin. Personer. Friidrott. Ögonblick. Annat. Men jag måste börja plugga. Jobba med något seriösare. Tjäna. Pengar. Jag tänke på en tavla som jag såg någon gång i våras. Den skulle skildra "livet". Och livet skildrades som följande; lekalekapluggapluggapluggapluggapluggalekalekapluggapluggapluggapluggajobbajobb
ajoobbajooooooobbbaaajobbbaaaaajobbbaaaaleka(fast här är du pensionär så detta leka defineras av ett parti fruktansvärt spännande kortspel eller liknande, typ Birgit, 97 berättar om hur hon bakade gott bröd i unga år)döööööööööööö. Jag. Protesterar.Mot. Denna. Livsyn.
Trailertrashfaillife
Holland. Skulle först bo hos halvbekant i en fotostudio i Amsterdam men detta har nu ändrats. Jag ska åka bil, flyg, tåg, nytt tåg, ytterligare nytt tåg, buss och sedan bil igen. Efter denna eskapad är jag i en liten by i Holland. Hos Diane. Ska sova där i cirkus 7 timmar sedan ska hon visst till Tyskland. Sådär över dagen liksom. Och jag ska åka bil, buss, tåg igen. Och så anänder jag i Eidenhoven. Dit kommer Valerie och det blir bil. Igen. Hoppas att jag kommer fram till någonting överhuvudtaget liksom. Ska tillägga att jag numera har morotsfärgat hår. Helvete. Kaosliv. Men spännande,? Ja. Nu ska fula morotsjag panikpacka det sista. Hej Holland, här kommer jag! Det kan inte bli mycket krångligare än såhär men tja, när jag väl är på plats, då kommer det att bli kul! Längtar efter mina friends ju. Och när jag kommer hem möts jag av den roliga utmaningen att få jobba på Solles lokaltidning. Tack Pao, ska bli grymt spännande.
Tonight I'm gonna dream about birds
Känner bara rent spontat att mitt "intellektuella arbete" inte går sådär väldans bra. Liksom tiempo libre: Nu skall jag utvecklas intellektuellt. Täkte passa på att bli mer allmänbildad. Läsa böcker. Läsa aktuella och relevanta ämnen på flashback. och så vidare. Har idag läst ett kapitel ur Zlatans bok, fotbollsnamn droppades, jaha. Ok. Inte särskilt utevcklande. Skulle sedan hänga runt på flashback. Läste tråd om partyöar. I en timme. Sedan somnade jag. Fail igen. Nu ska jag picknicka i solen, om den inte har flytt sin kos innan vi är på plats. Please, stay, lovely sun!!! Lite vin? Ja tack.
Games
Förstör elva förgångna och omtyckta platser genom att besöka dem i en och samma mardröm. Vaknar därefter med ett ryck. Slår mig själv i ansiktet som ett spasmerbarn och börjar blöda från läppen. Känner mig lyckad. Det virvlar förvirringar i mitt huvud och jag undrar om jag kan bygga något form av tankebibliotek. Försöker att mentalt placera tankarna i olika boxar. Eller hyllor. Jag vet inte. Känner mig allmänt trailertrash numera. Köpte blond pakethårfärg för 49:50 på ICA i Upplands Väsby i måndags. Det enda som saknades var de idominbefläckade mjukisbyxorna. Samma dag interrvjuade jag ett 10-åringt mattesnille. Han berättade att han vill bli programutvecklare i framtiden. Jag berättade tillbaka att jag funderar på att söka jobb som jordgubbsförsäljare på parkeringspatser i Stockholmsområdet. Icebreaker 2012. Det kommer att bli bra, har faktiskt sett jordgubbsförsäljare stå utanför ICA i Upplands Väsby. Helt ok för mig när jag smidigt vill färga håret.
Yo te esperare
Jag är i Solle. Har sagt hejdå till Malaga. Känner en stark saknad och är allmänt orkelös. Efter 3 månader av ständiga händelser blir det konstigt när man plötsligt stannar till. Som att hög på adrenalin vansinnighetsspringa ett marathon och plötsligt bli tvingad att stanna. Och då känner man att benen faktiskt värker och att man är fruktansvärt trött. Malaga i mitt hjärta. Superfeliiizzzz
I'm aliiiive, sa ar dock icke modern till tjejen som jag bor hos! Efter 2 natter hos helgalen mormor med rabiesdragglande hund och 5 natter pa skolan bor jag nu med ung tjej vars mamma avled i samma hus for tva veckor sedan. Kom inflangandes dit igar efter att tillsammans med random hollandare letat efter gatan i typ 2 timmar. Vi at pizza och sedan drog jag till centro for att fira en kompis fodelsedag. Tiden har gar sjukt snabbt. Har hunnit med bade Marbella o Cordoba. Lart kanna nytt folk och aterforenats med gammalt. Dock bara en person fran tidigare kvar pa skolan nu. Maste ga och kopa nagot onyttigt att ata num, skriver vidare sedan....
Kinestanter, morfar och planeter, äckelidioter
Jag och farmor har bakat 7 surdegsbröd, 2 blåbärspajer och löjligt mycket chokladbullar på Gotland. Farmor har dessutom dansat hula-hula med någon form av kokosnötbikini och lekt pirat och sockerbagare i konstig hatt. Sedan har det varit mycket hästar hit och dit, lite släktträff och en kylande, lurande, förvårlig sol. Och många besynnerliga drömmar.
En natt drömde jag att morfar fortfarande levde. Han satt i rullstol och han och jag var ute på en promenad. Det var sådär halvmörkt, en varm vinterkväll. Och vi gick där tillsammans och morfar skrattade sitt lilla morfarsskratt och såg sådär finurlig ut som bara morfar kunde göra. Och vi var beslöjande av någon slags glödande förväntan. Jag förstod bara inte vad vi väntade på. Vi stod och betraktade himlen. Vi såg alla planeterna på så nära håll att jag bara kunde sträcka ut min hand för att känna på dem. De var så mäktiga och stora och de låg där alldeles tysta och som täckta av något grått, som av dimma, som om de också väntade på något. På att bli väckta. Och jag och morfar slutade gå. Vi bara stod där och tittade. Och vi väntade. Och morfars lilla fjun till hår flög runt i den vårkalla vinden. Vinden, som var det enda som inte var tyst. Det enda som inte väntade. Och det var så fint att vänta. Det spelade ingen roll vad vi väntade på för jag ville inte nå fram till något. Jag ville bara vänta. Vänta föralltid.
Till ett annat ämne. Efter en otrevlig båtresa är jag nu hemma. Ett gäng "killar", 35+ satt och var allmänt äckliga och sexistiska intill mig hela resan. Jag låtsades lyssna på musik men följde egentligen hela samtalet dem emellan. Fick mig att börja undra vart fan mänskligheten är på väg. De satt och satte poäng på varenda tjej som gick förbi, pratade om att ha tävling om vem som lyckades hångla med "fulaste tjejen" i Åre samt läste upp sms från fd dejter i mobilen och totalsågade tjejen inför vännerna. Jag trodde att man vid denna höga ålder skaffat sig lite mer vett i skallen, blivit lite mer mogen, men nej. Tragiskt.
J
Om du går runt i cirklar eller rakt dit du vill
Tiden bara springer förbi. Livet är bra knäppt. Efter en småstörd och mkt rörig hemresa anlände jag till Stockholms flygplats igår en timme försenad. Nu har jag precis tagit farväl av morfar för sista gången. Storgrät sönder mitt smink och lukrade upp X antal näsdukar med mina salta tårar. Sedan spelades det fel Cornelislåt och sjöngs bedrövligt inne i kapellet. När klockan ringt oss ut åkte jag och hämtade hem morfars favoritnalle från lägenheten hans, tröståt 34728 bitar tårta och sitter nu och överbelastar Spotifys nätverk.
Cadiz var rätt knäppt. Tre veckor där gick sjukt snabbt. 8 pers på skolan totalt. 4 riktigt gamla, almost dying people. The standardguy of the school (in general): Typ som Arnold, skitskum 37-årig tysk som varje dag gick klädd i samma illgula träningsoverall och slängde sig med äckliga sexistiska skämt samt envisades med att bära minimala lila solglasögon. Tvingade sedan alla att ge ut sin mejl dagen då han lämnade skolan, skickar nu mycket underliga mejl med bifogade bilder av folk som på olika sätt och i olika situationer ramlar. Dör.
I Cadiz bodde jag först med en flippad engelsman och en lika flippad ryska. Aldrig mött folk som festar som dessa, varje dag till 9 på morgonen, kände mig som gammelmoder Agatha, 90+ i jämförelse, haha. Men men, tyckte iaf om dem! Kunde skippat majjan dock. Efter två veckor blev jag tvungen att byta och flyttade ihop med två tjejer från Tyskland. The wall girls. Konversation på hög nivå där, not. Detta förbättrades inte heller av att jag nästan skrämde livet ur dem med min knasiga gangstahdance och impulsivt förstörande av köksväxter vid frustration över min spanskspråkliga otillräcklighet. Haha. Hängde inte så mkt med dem i slutändan, hängde mest runt med den flippade engelsmannen. Kan nu slå mig runt med massa brittisk slang. Typ som "double bag", användbart för mig? Mjaaee men alltid kul att kunna. Har även pratat dålig spanska, druckit massa vin, solat sönder fejjan, slagit sönder hakan, lekt clown, spelat fotboll med massa spanjorer, dagligen varit passiv haschrökare, klättrat på saker, rest lite hit och dit, haft reunion med mina vänner från Malaga och bla bla bla. Ätit massa skit. Varit ganska förvirrad.
Cadiz är en himla fin stad alltså. Lite som i en saga. Som att vara på en ö men ändå inte. Fanns mkt som jag tyckte om. Stranden som aldrig tog slut. De antika byggnaderna. Atmosfären. Palmerna. Restaurangerna. Träden. Parkena. Folket. Och det faktum att stället INTE VAR TURISTIGT.
Karnivalen i C var btw det sjukaste som jag varit med om på mkt länge!! Kan inte förstå hur så mkt folk fick plats på så liten plats. Och alla kostymerna, herregud, beyond Prides!! Och alla människor spårade ur totalt. Folk tog kokain öppet på gatan. Drack sig medvetslösa. En morgon tog jag, Scarlett och Josh en promenix genom staden. Vi såg knappt marken för allt skräp. Förödelse: TOTAL. Men kul, ja, det var det. Och jag var gul, blå och vit i ansiktet 3 dagar i sträck. Trots att jag skrubbade ansiktet tills att jag blödde. 
Tänkt en del på framtiden. Ibland önskar jag att jag kunde gör som min vän Cayce. Bara säga farväl, ta min bil och åka bort, hit och dit, runt och överallt under obestämd tid. Cayce bor för tillfället i Malaga men berättade igår för mig att hon har tröttnar på det. Nu ska hon istället till Indien, bosätta sig där och skriva en bok om resor, musslemen och krig. Älskart.
Din mamma, borde lart dig lite granna
Hola! 3 dagar har spenderats har nu. Laget ar betydligt battre nu men ingenting ar som jag hade forvantat mig. I skolan ar vi bara 8 elever, totalt!! 4 i min klass. Jag, en 55-arig kvinna fran england, en 37-arig dansk och en kille fran Norge i min alder. Den enda i min alder pa skolan. Har hangt med honom och killen som bor i min lagenhet, han kom i forrgar. Norrmannen alskar livet har, han bor i familj och har dar lart kanna "barnen" som ar i samma alder sa han pratar darfor myyyycket bra spanska. Berattade att han under sin forsta manad har stangde av sig helt fran omvarlden och gick all in for spanskan. Pratade med familjen, laste spanska bocker osv. Funderar pa att gora samma sak men det skulle ju minst sagt bli lite svart for mig. Jag och Josh, killen i min lagenhet, har bestamt att vi fran och med i dag bara ska prata spanska med varandra. Slar vad om att detta kommer att halla i cirka 5 minuter. Just nu kanner jag mest frustation nar jag pratar, jag vill saga sa mkt men vet inte hur. Vantar pa att det ska slappa. I min klass ar jag definitivt den samsta eleven. Alla andra har studerat intensivt under flera ar.
Nu ska jag kopa ett javla element. Ar sa fruktansvart kallt i var lagenhet. I natt sov jag med 4 filtar och hade pa mig 8 trojor och tva par mjukisbyxor och fros anda som tusan. Ikvall ska jag mota upp norska killen och hans spanska kompisar pa en bar. Lar ju bli intressant. De pratar med grov dialekt har sa jag har stora problem med att forsta vad de sager, latsat ofta och sager "si, si, vale", mvg pa det.
Pa fredag borjar den beromda karnevalen har. Ager rum denna tid varje ar. Verkar vara helt galen. Folk klar ut sig och dricker sig stupfulla pa gatan hela natterna, flera dagar i strack. Man ska alltsa kopa liter med alkohol och vandalisera gatorna. Tre kompisar fran Malaga kommer hit pa fredag for att vara med, vi har bestamt oss for att kla ut oss till pennor under karnevalen. Fattar inte riktigt varfor men min kompis insisterar. Maste nu hitta nagot gult och fult att ha pa mig. Funderar aven pa andra kladdraketer, for resterande kvallar. Min flatmate ska vara tiger. Han har kopt en skitvarm tigerdrakt pa primark, ska aka dit och hitta ngt liknande.
Sa, I'm doing alright men tycker att det ar trist att det inte ar nagra manniskor pa skolan, i Malaga traffade jag sa manga, hangde runt med alla mojliga, man var aldrig ensdam, har finns inte alls den mojligheten pa samma satt. Men, det blir nog battre har med tiden och har ju bara drygt 3 veckor kvar. Sedan blir det hem for morfars begravning och efter den sorgligheten sa atervander jag till Malaga. Ska aven hinna med att besoka en kompis i Salamanca under Cadiztiden ocksa.
Ahora: Voy a comprar el elmento (no es correcto, hehe!)
